1:a gången...

Spännande

Bilar

Tempo

Handsvett

Siffror

Cigarettberoende människor med övervikt

Stress

TuuutTut

Jo men visst, jag har upplevt mitt livs första bil”tut”bingo och herreguuuud så roligt och dramatisk det var. Dramatiken kan iofs bero på att både jag och min kamrat fick BINGO :) Sicken glädje!! Nu är frågan, ska jag våga mig på´t igen? Hur stor blir besvikelsen om jag inte vinner något?

Over and out

Permalink Livet Kommentarer (3) Trackbacks ()

Ett brev...

Till dig.
Jag vet att du har det bra nu, så snälla njut av din stillhet du. Släpp allt på jorden ja allt ansvar, och lämna över det till oss som finns kvar. Jag ska ta hand om det som förut varit ditt, jag ska göra mitt bästa för att hålla huset i bra skick. Din unge vän han sörjer svårt, ja han har tagit din bortgång mycket hårt. Men jag ska vara stark och finnas vid hans sida, även fast det gör fruktansvärt ont att se honom lida.

Du kommer alltid att vara borta men din själ kommer alltid att vara här, och jag kommer att acceptera din närvaro så länge du håller mig kär. Ja jag ska nu vara rak, för det vet jag att det är i din smak. Skrämmer du mig, ja då lämnar jag både huset och dig. Så krångla inte till det för oss här, jag vill ha din kärlek och ditt stöd men inte dina begär. Jag vill att du ska se och följa oss på avstånd, var gärna med oss i både sorg och lycka. Men acceptera att du inte längre får vara med och påverka och tycka.

Jag ska göra allt vad jag kan för att fylla det tomrum som du lämnat kvar, men inget kommer någonsin att bli som det var. Du var så speciell, ja liksom en egen art. Men jag gilla dig, ja dina egenskaper var bara rart. Jag förstår och jag accepterar att du nu går, även om tomheten och sorgen är svår. Tiden får hjälpa oss, tiden och alla goda minnen förståss. Vi kommer att ses igen det vet vi, både jag och du. Vi kommer att träffas sen men inte än, nej inte nu.
                              /Lena
 LJ.201007
  

Permalink Poem Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sexualitet...

Bög, flata, bi, homosexuell, transexuell, straight, bisexuell. Ja HBT eller ej. Måste man vara något av det? Kan man bara inte få bli kär i vem man vill? Måste man hämna i ett fack. Som om jag vore precis som alla andra i ”mitt” fack. Och tänk om jag skulle vilja byta fack/grupp. Oj oj oj! Jaa du, då skulle det gå skam på torra land. Måste man bestämma sig för vilken sexuell läggning man har? Usch jag gillar inte detta med val. Det är så svårt att bestämma sig och tänk om jag sedan ångrar mig. Eller ännu värre, tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen.

Åsså detta med giftermål och barninförskaffelse, kan du vara så snäll och förklara för mig varför två människor som älskar varandra inte ska få gifta sig och skaffa barn. Det spelar väl för fangen ingen roll vilket kön människan har som ska gifta sig. Är skilsmässosiffran högre bland homosexuella, eller? Ja jag förstår verkligen inte var problemet ligger.
Jo å det blir ju så synd om barnen, ja de kan ju bli mobbade. Ooookay, sen när började samhället bry sig om mobbade socialt utsatta barn? Herreguuud, det finns 100-tusentals barn där ute som bli mobbade både i skolan och i hemmen. Det finns barn som dagligen måste ta hand om sin eller sina alkoholiserade föräldrar, barn som lever på gatan, barn som är oönskade och som kommer till skolan iklädd endast trasor. Varför skulle ett barn med två pappor eller med två mammor bli mer mobbad än andra?
Mobbning har alltid förekommit, det är ett oacceptabelt beteende, men det har alltid förekommit. Det är synd om de barn som mobbar, de har aldrig fått lära sig att vi alla är unika, olika och de har förmodligen föräldrar som tycker att annorlunda är farligt och de strävar dagligen efter att vara så normal som möjligt. Jag frågar dig min vän, vad är normalt? Hur är man om man är normal? Är allt som inte är normalt, onormalt? Var går gränsen och vem bestämmer den?

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Manligt/Kvinnligt

”Han till henne sent en måndags eftermiddag. - Jo jag ångrar mig, så jag drar med ut på sjön i morgon ändå.
Hon svarar något förbryllad men ändå med en viss förståelse, (för vem skulle vilja umgås med henne i 2 veckor i streck.) – Okey. Kom du på det nu, det var väl i sista sekund. Vi skulle ju...
Han svarar direkt: - Nej nej, vi pratade om det i lördags.
Hon: - Vi?
Han: - Jaa jag och grabbarna."

Här ställs kvinnan inför ett val.
1. Kniper igen, låter honom åka och accepterar att han är av det manliga könet.
2. Blir vansinnig, tar det personligt, tvingar honom att vara hemma, låser dörren och surar resten av semestern.
3. Gör slut och släpper i framtiden endast in kvinnor i hennes liv.
4. Bli besviken och med tårarna i ögonvrån, tänker och planerar hon om veckan. Hoppas på att han kommer hem helskinnad, har hon riktigt med tur så kanske han har saknat henne lite, så att hon får extra mycket kärlek när han kommer hem :P

Detta lilla enkla exempel tror jag är ett ganska typiskt exempel på att män och kvinnor tänker, planerar och känner olika. Finns det någon därute som har varit med om att det är kvinnan som plötsligt kommer på att hon ska iväg och sova borta tre nätter? Skulle mannen till den kvinnan reagera lika starkt som kvinnor kan göra? Intressant...

Jo föresten, nu när det sommar och semester så är jag dålig på att skriva. Men jag orkar inte sitta inne och skriva när det är så underbart sommarväder ute. Jag ska göra mitt bästa och försöka att skriva något två ggr i veckan.

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (3) Trackbacks ()

Synonymer...

LYCKA!

glädje

djup tillfredsställelse

upprymdhet

eufori

salighet

gynnsamt öde

sällhet

 Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommartårtor...

Vanlig jordgubbstårta med sylt, vaniljkräm och grädde i all ära, men ibland så kan det vara lite spännande att variera jordgubbstårtan lite. Här kommer två varianter.

Jordgubbstårta I
För er som gillar romerskabågar, ja alltså apelsinsmak blandat med choklad.
Inköpslista:
1 apelsin
3-delad tårtbotten
1l jordgubbar
100g vit blockchoklad
3dl vispgrädde
3 äggulor
1msk florsocker

1. Pressa juicen ur apelsinen över tårtbottnarna.
2. Smält chokladen över vattenbad. Låt den svalna lite.
3. Vispa grädden.
4. Vispa äggulorna och florsocker.
5. Blanda den smälta chokladen, grädden och äggsmeten.
6. Applicera moussen mellan tårtbottnarna på och runt om.
7. Garnera med jordgubbar och rivet apelsinskal

Jordgubbstårta II
3dl skalad och skuren rabarber (ca 200g)
1dl socker
3dl tjock vaniljkräm (marsànkräm) 
2 färdiga tårtbottnar
1 liter jordgubbar
200g Philadelphiaost
1 ½ dl vispgrädde 
1dl socker
6 gelatinblad

1. Koka rabarbern med sockret tills det blivit en kräm. Låt den kallna.
2. Blanda marsànkrämen enligt anvisningarna på förpackningen.
3. Blanda rabarberkrämen med den tjocka vaniljkrämen.
4. Lägg den ena tårtbotten i en form med löstagbar kant. Bred ut krämen.
Lägg på den andra tårtbotten.
5. Mosa/mixa jordgubbarna till en slät massa.
6. Vispa ost, grädde och 1dl socker.
7. Vänd ner jordgubbsmeten i ostsmeten och vispa slätt.
8. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 10min.
9. Ta upp gelatinbladen och smält dem i en kastrull på svag värme.
Blanda lite av jordgubbskletet med gelatinet. Blanda sedan ner resten.
10. Häll smeten på och runt tårtan i formen. Ställ kallt i 3-4 timmar.

                              Lycka till!

Permalink Recept Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tabu...

Att döda sig själv, självdö, mörda sig själv, självmord. Jag har förståelse för de människor som väljer att avsluta sitt liv och jag ska nu göra ett försök att förklara mina åsikter för er. Ja jag vet att jag ger mig in på ett jobbigt, ångestladdat och känsligt ämne. Kanske blir det katastrof, kanske inte. Ähe nu kör jag...
Vem har bestämt att du & jag ska finnas? Jaa inte är det vi i alla fall. Du & jag har kommit till utan vårt godkännande.  Vi leker med tanken nu att du skulle tycka att livet vore helt värdelöst, om du nu inte kände för att leva, du vaknar upp ensam varje dag, känner ångest och ifrågasätter meningen med livet. Varför ska du då inte få dö? För att alla skulle bli ledsna och sakna dig? Ja men du då, ska du leva ett helt liv för andras skull? Eller leva och hoppas på att du får någon hemsk sjukdom, så att det är ok att dö. Jag tycker att det vore ok att ta sitt liv om man gör det snyggt.  Som jag skrev, vi har inte valt detta liv och om man nu otrivs såpass mycket med livet, så tycker jag att det är ok att göra slut på det. Givetvis så kommer jag att sörja om någon nära skulle vilja dö, men jag kanske skulle sörja lika mycket om personen dog i en bilolycka eller i cancer. Du behöver inte leva för min skull, men tänk på oss som finns kvar, lämna en förklaring. Det finns de människor som lägger sig ner och självdör, det är ju också ett slags självmord. Eller de som kör vårdslöst i trafiken utan bilbälte, är inte det att leka med livet?

Så varför vill inte vissa människor leva? Jag tror att det alltid, i alla tider funnits folk som tagit sina liv. Men jag tror inte att självmordsiffran var lika hög bland unga som nu. Anledningen till detta anser jag vara tid- och kommunikationsbrist i samhället. Förr levde människan i storfamiljer där det alltid fanns människor runtomkring och folket hade alltid någon person de kunde anförtro sig till. Samt att det då inte fanns lika mycket tid för ensamhet och grubbleri. 
                
Jag tror även att tron spelar mycket stor roll för människans psyke. Förr gick de i kyrkan varje söndag och bekände sina synder, de vände sig till sin gud och bad. Prästen fungerade som en nutida terapeut om de behövde lätta sitt hjärta. Vad gör vi nu? Jo det ska jag berätta för dig min vän, nu håller vi käft och stänger allt inom oss.

Ytterligare en tanke om ämnet:
Är det olagligt att ta sitt liv? Varför heter det självmord? Tänk om man skulle misslyckas, hamnar man i fängelse då? Nej, såklart att man inte gör! Men varför benämns det som självmord när en människa vill göra slut på sitt liv? Mord, ja jag tycker att det låter så kriminellt.

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sommar...

Ja satans så varmt det är nu, både ute och inne. Men jag ska inte klaga, det är härligt med sommar och värme. Men inatt har det varit hysteriskt varmt, sömntimmarna är lätträknade. Här följer några tips på hur man kan stänga värmen ute, råd som jag uppenbarligen själv inte följde igår:
1. Ha dörrar och fönster stängda.
2.  Köp en golvfläkt.
3. Undvik i möjlig mån att använda spis och ugn.
4. Sov ensam.
5. Öppna fönster på natten, glöm ej myggnät.
6. När värmen är som värst, tänk på all snö i vinteras.
 
Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sorg, igen...

Han somnade så stilla,
hans natt blev inte mera dag.
Så tyst och så stilla,
slog hans hjärta sitt sista slag.  
Han har nu lämnat familj, vänner, katt och mig,
även ensamhet, sorg, värk och oro bakom sig.
Nu har han sträckt ut handen
och hon har fattat den,
de finns nu på den andra sidan stranden
tillsammans åter igen.
             LJ.201007

Permalink Poem Kommentarer (2) Trackbacks ()

Legitimation tack!

Jag tycker att det är jättebra med åldersgräns på div saker. Speciellt på alkoholhaltiga drycker. Men jag har tydligen Karlstads barnsligaste utseende. Det finns lappar framme vid systembolagets kassor som informerar kunden om att man ska vara beredd på att visa legitimation om man är under 26. Jag tycker att de kan tillägga, eller om du har barnsligt utseende. Ja jag vet att jag borde ta det som en komplimang, men va faan jag måste ju visa legg när jag ska köpa nikotinfri snus. Ser jag verkligen ut som en tonåring?
Visning av legitimation, vilken ålder går det från pinsamt till en komplimang? För mig är det svårt att ta det som en komplimang eftersom jag alltid fått visat legitimation. De flesta människor slipper ju visa efter de nått en ålder av 25. Och därefter kan ta uppvisning av legitimation som en komplimang. Men jag har liksom aldrig fått varit med om att inte fått visat upp min ålder. Stackars mig! Hahaha!
Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Simskola...

Jag har nu i snart en veckas tid varje dag kl. 14.00 suttit på en strand och kollat på min systerdotter som går i simskola. Otroligt roligt att se henne plaska omkring och göra olika övningar. Hon är jätteduktig, så det är en mycket stolt moster som sitter på stranden och funderar.  Passet är ca: 20 min och på de 20 minuterna hinner jag tänka, fundera, överanalysera och dra en hel del slutsatser. Som att det krävs en massa engagemang från föräldrars sida för att barn ska lära sig olika saker. Jag tänker på de stackars barn som har föräldrar som skaffat dem för sakens skull och inte haft en tanke på att de ska ha tid med dem. Tid med tillexempel simskola. (Nu är ju det inte alla familjer som har möjlighet att utnyttja världens bästa moster, innan de själva fått semester.) Nästa vecka ska ”vi” börja ta märken, det ska bli spännande :)  Men varför tog jag som barn endast ett märke? Var det brist på föräldraengagemang? Jag minns att min simskola var väldigt tidigt på morgonen och att jag var tvungen att cykla långt för att komma dit. Lat i kombination med morgontrötthet så var väl inte simskola ens tänkbart för mig.  Jag har ju tur att jag har en systerdotter som jag kan leva igenom, så att jag kan göra de saker nu, som mina föräldrar missade då. Lucky me!

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blå ögon...

Ibland sitter jag och stirrar ut igenom fönstret och ser hur mitt liv passerar förbi. Känslan kommer då att jag inte har något att leva för. Jag känner mig ensam, ledsen och jag gråter. Ibland gråter jag så att jag inte får någon luft. Då känner jag mig galen, så jävla galen!

Men sen när jag ser dig och jag tittar in i dina underbara blå ögon, så förstår jag att den enda jag är galen i, är dig. Du gör mig till en fullkomlig och hel människa igen.

Ibland sitter jag och stirrar ut igenom fönstret och ser hur mitt liv passerar förbi. Då känns det som om hela världen är på mina axlar. Ibland önskar jag att allt vore över. Snälla kom då med dina blå ögon, till mig.

LJ . 200302

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Humor 2.0

"Viktväktarna - en sekt för tjockisar"
"Skönhet kommer innifrån"

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

30års fest...

Jädrans sicken fest jag var på i lördags, hemma i byn. Det var lite ovant för mig att vara på 30års fest där medelåldern var 22 och detta resulterade ju i att jag inte ens kände till hälften. Men bortåt småtimmarna hade jag lyckats att luska ut vilka de flesta är, i alla fall vilka deras föräldrar är. Men oavsett ålder på festens deltagare så blev kvällen/natten rolig, trevlig, spännande och lärorik.
Roligt:
Humorn, ja jag gillar att ”munhugga” och det får jag verkligen möjligheten att göra i dessa sammanhang. Samt att alla måste ha sett väldigt roliga ut, för fy satans va alla satt och kliade myggbett.
Trevligt: Alltid lika trevligt att träffa de gamla rävarna. Å denna gång överraskade en av dem, han hade nämligen gått å blivit trubadur. Och han spelade musik i min smak :)
Spännande: Vem ska hångla med vem? Vem ska bråka med vem?
Lärorikt: Alla sociala sammanhang är lärorika, jag lärde mig mycket både om mig själv och andras beteende. Jag gillar när folk söker kontakt, oavsett skick och syfte.

Konversationerna och kommentarerna var många under kvällen, här kommer höjdarna.
”Jo jag är ju inseminerare, så jag kan ju sånt här med befruktning och grejer. Jo vesst sörru, en annan har ju inseminerat fler kalkoner än vad Christer har gjort”
   -  Tack men nej tack. Jag giller min Christer ja. Oavsett va många hönor han satt på ;)

”Förlåt, jag läste dikten på din blogg. Jag ska aldrig mera kalla dig för skrikLena. Förlåt.”
   -  Absolut ingen fara. Under dessa 29 år så har vant mig vid det smeknamnet. Dikten handlade mer om mig själv än om andra. Du är förlåten, flera gånger om. Giller dig ja!

”En vacker dag kommer du också att växa upp och förstå vad du ställt till med.”
   -  Så gullit att höra, tack. Och förlåt för att jag tokskrattade dig rakt i ansiktet. Men jag tyckte att det var lite väl stora ord till mig från en okänd 10år yngre yngling, med kepsen på sne.

Och det är just detta med åldern som är charmen med fester i byar. Det är ingen som bryr sig om vad gammal eller ung man är, alla träffas, festar, skrattar och har roligt. De som brukar slåss gör det och de som brukar gå iväg för att senare komma tillbaka med frisyren på svaj gör det. Det hör liksom till dessa fester. Åren går och det är detsamma, det enda som händer är att människorna byts ut. Vi som var 20år för 10år sedan är nu 30 och har mognat, några lite mer än andra. Och ja det hör till att man mognar, man blir äldre. Man måste liksom lämna utrymme åt de yngre, låta de göra samma misstag, så att de får chansen att skaffa sig bra och dåliga erfarenheter. För det tror jag livet handlar mycket om, att just skaffa sig erfarenheter. Står man kvar och stampar vid 20års ålder trots att man är 30+. Ja då blir man inte rik, varken på pengar eller erfarenheter. Livet måste gå framåt och det tvivlar jag på att det gör om man hela sitt liv umgås med 20åringar. Inget illa om er som är 20år nu alltså, det är inte det som är poängen. Tjugo var en fin ålder, jag skaffade mig många bra och dåliga erfarenheter i den åldern å roligt det hade jag. Men jag trivs även med att vara inne på mitt trettionde år. Det är liksom ok att vara nykter på fest och det är ok att åka hem vid 12 om man är trött och framför allt, det är ok att åka till en fest utan att först varit på en förfest.
Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (5) Trackbacks ()

Allt jag ville...

All I want, all I need its 2 make u breath.
Jag ville få den vissna blomman att blomma igen. Jag ville, ja jag ville så mycket. Så mycket, för mycket. Kanske kvävde jag dig, kanske dränkte jag dig. Du försvann mer och mer, så tillslut gick min kärlek åt ett annat håll. Då plötsligt ville du, plötsligt så levde du. Som om du dött och sedan uppstått, stod du plötsligt där framför mig igen. Men det var försent. Jag hade redan gått och jag var redan för långt borta för att orka återvända.
Allt jag ville, allt jag behövde var att få dig andas.
/LJ.201005



Over and out.

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Humor...



Hahahahahahahaha!! Men sicken underbar människa som bara konstaterar missödet och finner sig i situationen.

Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()

En önskan...

Jag vill så gärna komma in
min största önskan är att vara som er
Jag vill känna att jag är din
vill vara med och förstå vad som sker 

Jag lovar att jag ska ändra på mig
så mycket ni önskar och ber
Jag lovar att inte skämma ut dig
försöka vara osynlig så ni mig inte ser

Jag ska följa era vägar
försöka att inte sticka ut
Jag ska följa era lagar
göra mitt bästa att inte prata rätt ut 

Jag ska inte tjata
så snälla låt mig vara med
Jag ska försöka att inte högt prata
ja jag ska dölja vem jag är 

Denna önskan är bara min
en orealistisk dröm som aldrig sker
Jag vill så gärna komma in
min största önskan är att vara som er 

/LJ.201007

Permalink Poem Kommentarer (2) Trackbacks ()

Framtidsval...

Då var det dags att göra ett framtidsval, å fy sjutton va svårt det är. Vad ska man prioritera i första hand: pengar, hälsa, framtid, erfarenhet? Jaa nu är det svårt att vara i livet som Lena. Egentligen så borde jag vara glad och tacksam för att någon vill ha mig. Men va faan jag hatar verkligen att göra val. Jag får ju tokångest när jag behöver välja mellan aftonbladet & expressen.

Jobba, slita, pendla, vara social,
fälla många frustrerande tårar
men tjäna egna stålar.
Eller...
Blogga, sova, promenera, vara ensam,
ha det bra
men känna jobbångest varje dag.
Eller...
Plugga, skriva, resa, vara fattig,
detta är jag nyfiken på
men hur kommer det att gå?

Over and out!

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vissa dagar...

Det finns att dagar när jag önskat att jag varit på ett annat ställe. Det finns dagar som jag önskar att jag inte funnits till. Men det finns även dagar då jag önskar att de aldrig ska ta slut.
Idag är en förvirrande dag som innehåller allt. För en stund sedan så kom alla dumma och onda tankar till mig igen. De kom ifrån ingenstans. "Det var ju inte så här det skulle vara, det var inte så här det skulle bli. Varför blir det aldrig som jag tänkt, varför går aldrig mina drömmar i uppfyllelse. Är det mina drömmar som är orealistiska är mina mål för höga och onåbara. Jag vill inte vara så annorlunda, så utanför, så konstig. Varför kan jag inte vara som alla andra, varför. Jag känner mig så vilsen och ensam. Jag vill bara vara normal!!"

Sen så vaknar jag plötsligt upp av att jag står och tokdansar, hoppar och sjunger, ja jag fullständigt vrålar till Lars Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förförligt, det kan va så bra...

Upp och ner, ner och upp. Ja det är livet mitt de! :)

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

14år sedan...

Sommarlov
Det är då man vaknar på morgonen och inte vet hur dagen ska sluta. Alla dagar
är likadana oavsett veckodag.   
Sommar, sommar, sommar.
Det är då man sover bort halva dagen. Någon enstaka morgon tvingar man sig
tidigt upp ur sängen, endast för att 1 tim senare ligga och steka på stranden.
Stranden som kryllar av snygga halvnakna killar. Stranden som har allt, vattnet,
värmen, partyn, grabbar och sist och minst, myrorna.
Sommar, sommar, sommar.
Det är då man har romanser. Romanser som börjar med: ååh vilken kille,
han är alla 5 S:en. Snygg, sexig, snäll, söt och speciell. Och som slutar med
orden: idiotdjävul, ful, äcklig, han var bara ute efter en sak. Och den classiska
frasen: HUR KUNDE JAG?!
Sommar, sommar, sommar.
Det är då man vänder på dygnet. Dygnet som bara existerar på natten. Natten
som är ljus även om inte solen skiner.
Sommar, sommar, sommar.
Ja det är då jag mår och har det allra bäst!
                            /LJ.199607

15 år och världsvan ;) Over and out!

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()