to day is the dopingday...

Jovisst, då är vi här. Framme vid självaste dopdagen, shitt vad dagarna rusar fram. 

Blinka lilla Nova där hur jag undrar vem du är

Att det kan va så
att den störta kärleken
är den svåraste att printa i ord
Att det kan va så
att du lilla människa
är det vackraste på denna jord

Att det kan va så
att du likt ett nyårsskott
kom till mig och knöt dig an
Att det kan va så
att du cirka tio månader senare
äntligen låg i min famn

För mig är du det underbaraste ja du är mitt allt
min lilla stjärna du betyder allt, ja tusenfalt

Min kärlek till dig är så stor
större än vad både du och jag eller någon annan tror

 

För det är så
att jag har fått äran
att ha dig i mitt fortsatta liv
Det är så
att du likt ett lyckopiller
är min livslust mitt driv

För det är så
att just du faktiskt
är mitt barn min dotter
Det är så
att mina känslor
nu äntligen blivit ett slags klotter

Nova

du är det bästa jag vet och du kommer förevigt förbli mitt ljus,

min stjärna.

/LJ201201


Permalink Poem Kommentarer (2) Trackbacks ()

några ord till dig...

Jag blir varm

Ett ord och jag blir din
Jag är så lätt att få på fall
En lätt beröring en viskning i mitt öra
och jag blir liten i din stora famn

Du är så vacker
Likt en gud återför du ljuset
Du blåser liv i mitt kalla avstängda hjärta
och du får mig åter levande igen
LJ.2012.02

Over and out!                                                                                              

 

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

några ord till dig...

Jag blir varm

Ett ord och jag blir din
Jag är så lätt att få på fall
En lätt beröring en viskning i mitt öra
och jag blir liten i din stora famn

Du är så vacker
Likt en gud återför du ljuset
Du blåser liv i mitt kalla avstängda hjärta
och du får mig åter levande igen
LJ.2012.02

Over and out!                                                                                              

 

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

kärlek...

Smeka, känna, beröra

Tjata, bråka, störa

Skratta, fnittra, le

Sura, krångla, vara sne

Deppa, rota i det förflutna och analysera

Gråta och ibland kräva mera mera mera

Älska, njuta, må bra

Ångest, mörker, ja sån här är ja

Och trots att jag stundtals min själ till djävulen säljer

ett liv med mig du väljer

Det är för mig min vän

den stora kärleken

LJ.201003
   

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej lilla du...

Lilla du

Vem är du som jag bär runt på

ja vem är du som jag ömmar för så

För lite känslor har jag nu fått

även fast du fortfarande endast är ett litet knott

Jag kände första tydliga sparken idag

det var som om tiden stannade och i världen fanns bara du och jag

Men vem är du, lilla du?

Det enda svaret jag kan

är att vi älskar varann

Och att du är något som jag och din pappa bakat

ja du är resultatet på alla den kärlek vi skapat

LJ.201105
 

Permalink Poem Kommentarer (1) Trackbacks ()

morgongåvan...

Välkommen du härliga morgon. Dina ljumna solskensstrålar väckte min lust att vilja vakna och leva dagen. Du har målat himlen blå och träden står i sin ostördhet och de liksom mig, ser ut att njuta av stillheten. Åh du härliga morgon. Tystnaden gör sig påmind, den vackra tystnaden. Det enda ljud som mullrar lågt någonstans i perforin, är tvättmaskinen. Utanför fönstret står hästarna och viftar frenetiskt med sina svansar men trots alla flugfän, så befinner sig även ett härligt morgonlugn över dem. Luften är lättandad och det doftar ljuvligt av pionbuketten på bordet. 
Jaa du härliga morgon, nu är jag här.
            

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

livskamraten...

 
                                                      Christer mitt Berg 

                                     Jag kan inte skriva att du är mitt allt, 

                           eftersom mitt liv består av mer än du. Jag kan inte

                     skriva att jag skulle dö om du lämnade mig, eftersom jag vet 

               att jag är starkare än så. Jag kan inte skriva att  jag inte vore något 

           utan dig, för det är jag. Men jag kan skriva att jag  är så otroligt tacksam

                    över vår kärlek. Du finns alltid för mig, ja du  är mig nära och

                         din närvaro värmer hela tiden. När vi är isär så skänker

                             du mig alltid en tanke och det är huvudsaken. Vi

                                   jobbar åt samma sak, ett liv tillsammans.

                                       Med dig vid min sida är jag trygg, du 

                                           är rätt för mig och våra olikheter

                                                matchar, vi blir förenade 

                                                       och snart är vi 3. 
                                        
                                                           Underbart är 
                                             
                                                                ordet!

 LJ.201106

 

 

 

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

not by me...

Långt, långt före mig
Du vill ta bort allt som sticker ut
vill få mig så slätstruken som möjligt
men jag är en gudomlig spretighet
som gungar fräckt åt allla håll

Jag gör mig ingen brådska
har ingenting att springa till eller ifrån
du hinner långt, långt före mig
men vid nästa rödljus
möts våra ögon igen.

/ Marina Tallberg (2010) "I mystiska riken"

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är jag...

Snälla säg inte att du förstår. Säg inte att du är som jag. Säg inte att du begriper. För du är inte jag.
Mina bekymmer, mina känslor, mina mardrömmar, kan du inte förstå. Så snälla säg inte att du är jag. Jag vill vara mig själv, för det är jag bäst på. Ta inte mig själv ifrån mig, det är allt jag kan. Snälla låt mig vara mig, så som jag är. Låt mig vara fri och älska mig för den jag är, för det är det enda jag vill och kan.
Tack!
LJ.201105

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

"De" är en del av mig...

My scars are proof, my scars are the past.
My scars will not heal, forever they will last.
They all have a story, they all have a tale,
they are the proof that I sometimes fail.
My scars just won't let me forget.
They were a mistake, their everything I regret.
As I stand looking in the mirror at my face.
My scars aren't seen, there hidden from every place.
They still hurt, and sometimes they bleed.
I can live without them, there nothing I need.
But they are permit, they will never disappear.
My scars are my faults, my weakness, and my fear.
My scars are proof, my scars are the past.
My scars will not heal, forever they will last.

My scars are proof of what I am, who I just to be 
and they are proof that my past was real.
LJ.201103

Over and out!

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

en känsla kommer sällan ensam...

Jag är så överkänslig för känslor

är du ledsen, blir jag ledsen och då gråter jag
är du glad, blir jag glad och då skrattar jag
är du arg, blir jag arg och då skriker jag

din oro orar mig
din smärta smärtar mig
din glädje glädjer mig

går du vilse, blir jag rädd och då gråter jag
förlorar du någon, blir jag ledsen och då gråter jag
är du lycklig, blir jag glad och då gråter jag

Ja jag är så jävla överkänslig för känslor
LJ.201103

Over & out

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kärleken...

Tänk att du fanns på riktigt. Efter alla grodor jag har kysst så hade jag tappat tron på att prinsen verkligen fanns. Nu vet jag. Den konstigaste av de alla, ja han jag verkligen hade svårt för. Han var du, en prins. Den bästa för mig. Mitt komplement. Visst finns det dagar då jag vill kasta dig tillbaka i dammen. Men då jag blir vilsen finns du där, din lukt, din luft, dina andetag och din trygga famn, får mig att hjälpa mig själv att bli hel igen. Du viker aldrig från min sida och det börjar kännas tryggt, jag börjar mer och mer förstå att det är så, att DU är han. Den där prinsen. Det bästa av allt är kärleken och det näst bästa är när man finner den. Inget varar för evigt, så därför är jag så innerligt tacksam för den stund jag får tillsammans med dig. Tack.
Ja tack som faan för den tiden du ger mig och att du valt mig!

                  

Over and out!


Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Denna gången var det du...

Livet 3.0

Så skört och ömtåligt livet är
kärleken försvann och du var inte där
Ett kort telefonsamtal förändrade din dag
Du rasade snabbt från stark till svag
Plötsligt har allt förändrats, plötsligt har allt stannat upp
Ditt liv har gått från lycka och ljus till svart och korrupt

Så skört och ömtåligt livet är
nu blev du ensam, ingen fanns där
Det kunde varit jag men denna gången var det du
och ingen kan förändra det nu
Ett ärr i hjärtat har gått upp och din livslåga har tagit slut
ditt liv blir aldrig någonsin som förut

Så skört och ömtåligt livet är
försök vara stark och lär dig av det här
Tänk på att ta tillvara på livet
och aldrig ta varandra så givet
För alla är vi tillfälliga gäster i varandras liv
så sluta se varandra som något simpelt tidsfördriv

LJ.201101

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du finns kvar...

Din sorg, din smärta men mitt hjärta
Det var sorgligt för dig att flytta
och det gjorde ont att berätta om din nya kärlek
Det var ibland sorgligt att känna ny lycka
och det gjorde ont när du honom svek

Du kände lycka när han träffade henne
men han försvann och stängde av
Du kände lycka när han ville vara vänner
men han försvann och inget möte blev av

Mycket har varit tungt men det allra värsta
var när han inte längre ville se dig
Mycket har varit tungt men din värsta smärta
blev olidlig när han bröt helt med dig

Du grät, var otröstbar och sorgen var stor
för nu var han förlorad
Din tvillingsjäl, bäste vän och bror
han var borta och du kände dig lurad

LJ 201011

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Då och då händer det...

... att det blir tyst.

Tystnaden
Den är nu total
Allt är Inbäddat i ett kallt fluffigt snötäcke
det mjuka vita sluter sig runt alla konturer
mellan husen
mellan träden
mellan mig och verkligheten 

Ljudisolerad av all snö
är skogen alldeles stilla
kylan fått allt att frysa till is
tyyyyystnad
vi är förstelnade
läskigt
Hunden kommer gående, väcker mig och verkligheten till liv
Men den där björken, den förblir död

LJ.201012

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pappas flicka...

Min pappa...                                              
Min pappa är han som kommer och bor hos mig när sambon är borta.
Min pappa är han som ringer bara för att töla, utan att ha något speciellt att säga.
Min pappa är han som gömmer sig på toa, endast för att väntar på att jag ska komma nyvaken, så att han kan skrämma mig.
Min pappa är han som killas när man bär en bricka full med grejer.
Min pappa är han som 8 av 10 gånger, förställer rösten när han ringer till någon.
Min pappa är han som kan reta gallfeber på mig.
Min pappa är han som plötsligt utan någon anledning skriker ur sig konstiga läten.
Min pappa är han som kritiserar mig i oviktiga ting.
Min pappa är han som går upp 05.30 varje morgon (även helg) äter 2 sillsmörgåsar och går och lägger sig igen.
Min pappa är han som frågar mig en fråga och sen inte lyssnar på svaret.
Min pappa är han som har gett mig humor.
Min pappa är han som varje kväll ser trav på tv´n, men spelar aldrig.
Min pappa är han som har gett mig dåligt tålamod.
Min pappa är han som fiser högt på en offentlig plats och sen säger högt: - men vad gör du Lena?!
Min pappa är han som somnar i tandläkarstolen.
Min pappa är han som säger nej (bara för att djävlas) om man ber honom om något och sen gör det ändå.
Min pappa är han som säger puss puss när vi avslutar ett samtal.
Min pappa är han som jag älskar allra mest!

                                             LJ.201012
             

Over and out

Permalink Poem Kommentarer (5) Trackbacks ()

kampen...

Livet rullar fort
Nu är det en vecka kvar till flytt
och kärlekens födelsedag
tur att köket nu är här 
Hjälp jag hinner inte med

Snön faller
Bilen slirar
Och Idolerna på tv är snart bara 3
Hjälp jag hinner inte med

Utvecklingsamtalen är färdiga
Luciasånger planeras
Och vikariatet är snart slut
Hjälp jag hinner inte med

För ett år sedan var jag uttråkad i mitt långsamma, tomma liv. Nu vill jag bara dra i handbromsen. För jag hinner verkligen inte med.
LJ. 201011

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det som var...

Tänker han lika mycket på det som hon?
På alla minnen, alla drömmar, ja allt som de har försakat.
På allt som var bra, allt det fina, ja på allt de hade skapat.

Tänker han lika mycket på det som hon?
På bröllopet, barnen och huset som aldrig blev av.
På ödet, att de aldrig skulle bli av med varandra, ja det var så hon sa.

Tänker han lika mycket på det som hon?
På alla nya drömmar och äventyr som väntar, utan varandra.
Att de båda måste gå vidare, säga adjö, och ägna sin tid åt de andra.

Tänker han lika mycket på det som var, så som hon?

LJ.201011

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det gör ont...

Du önskar att allt vore över men det har precis börjat. Processen, livet, framtiden, den är bara din nu. Själen har bestämt sig men hjärnan är rädd, livrädd. Du vet vad du hade, du ser vad du har men ingen kan säga dig vad du får. Själen vet att du klarar dig men intellektet tvivlar. Hjärtat värker, magen svider, ögat gråter, kroppen längtar men denna gång kan du inte vända. För nu kräver själen lugn och ro. Det gör ont. Du önskar att allt vore över. Men det har precis börjat. Processen, livet, framtiden, den är din nu. /L.J 201009

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()

Thats me...

    JAG

Jag är jag

Jag känner allt

Jag vill så mycket

Jag gråter ofta

Jag skrattar oftare

Jag kräver så mycket

Jag önskar allt

Jag är jag

/L.J 201008

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()