Simskola...

Jag har nu i snart en veckas tid varje dag kl. 14.00 suttit på en strand och kollat på min systerdotter som går i simskola. Otroligt roligt att se henne plaska omkring och göra olika övningar. Hon är jätteduktig, så det är en mycket stolt moster som sitter på stranden och funderar.  Passet är ca: 20 min och på de 20 minuterna hinner jag tänka, fundera, överanalysera och dra en hel del slutsatser. Som att det krävs en massa engagemang från föräldrars sida för att barn ska lära sig olika saker. Jag tänker på de stackars barn som har föräldrar som skaffat dem för sakens skull och inte haft en tanke på att de ska ha tid med dem. Tid med tillexempel simskola. (Nu är ju det inte alla familjer som har möjlighet att utnyttja världens bästa moster, innan de själva fått semester.) Nästa vecka ska ”vi” börja ta märken, det ska bli spännande :)  Men varför tog jag som barn endast ett märke? Var det brist på föräldraengagemang? Jag minns att min simskola var väldigt tidigt på morgonen och att jag var tvungen att cykla långt för att komma dit. Lat i kombination med morgontrötthet så var väl inte simskola ens tänkbart för mig.  Jag har ju tur att jag har en systerdotter som jag kan leva igenom, så att jag kan göra de saker nu, som mina föräldrar missade då. Lucky me!

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback