...hej hej 2011!



GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Jaa jag vet att jag är lite seg på att skriva, men hej hörru jag har lov. Lov ända fram tills den 8 januari. Då blir jag arbetslös. Hursomhelst. Eller whatever som de skulle ha skrivit in amerikat.

Julafton
10.00 frukost hos svärmor

11.30 fika hos farmor

14.45 glögg och kalle hos svärfar

18.45 mat och paket hos mamma och pappa

Tänk va bra vi har´t, behövde inte ställa sig vid spisen en enda gång den dagen. Toppen!

Vi hann med ett besök på kyrkogården också, va ju tvungen att hälsa alla en god jul. Vi, ja jag och sambon har en liten rutt vi går då och då. Först går vi till hans farmor och farfar och tittar till så att de ligger stilla och fridfullt. Sen knallar vi förbi barna, jaa jag kallar dem det. Lite töntigt av mig kanske, för de var väl 19- 20 år när de lämnade jordelivet. Men de är och kommer alltid att vara småsyskon till mina vänner (Robin & Sofia) och jag kommer ihåg dem som små barn som följde efter oss på Storgatan i byn. Hursomhelst så brukar jag titta till dem ibland så att de åxå håller fred på sig. Men denna dag kändes gravbesöket extra vemodigt. Eftersom jag inte direkt kände någon av dem så är inte känslan saknad, men den gör ont och jag blir så tom då jag står där och tänker på deras närmaste. Såg på de vitfrusna gravstenarna och tänkte på de stackars familjerna som förlorat någon så förtidigt. Sen tänkte jag på vad mörkt och ensamt det måste vara att ligga där nere, och på självaste julafton. Jag släppte ut en och annan tår, sen hittade jag mitt förnuft och kom på att de inte alls ligger där nere i den mörka jorden och fryser. De finns ju med oss såklart, jaa jag tror att de båda finns bland sina familjer och vänner hela tiden, och ni som stod dem närmast kan till och med känna deras närvaro ibland. Speciellt på julafton, såklart!
Sen gick vi vidare till farfar. Hans sten fick jag gräva fram ur all snö och därunder lös en lyckta. Men var inte det underligt så säg!

Julens bästa:

1.      Ett armband från Rock of Sweden (Julgåva från kärleken)

2.      När pappa lånar Majas ”Hannah Montana” peruk

3.      När min 12åriga brorson får se att hans lillebrorbror fått en skjorta och utbrister: -Ååånej, om detta nu stämmer så kommer jag åxå att få en sån, fast i en annan färg! Killen har upptäckt mitt julklappsmönster.

4.      Att få träffa hela friska och livliga Johanssonssläkten hos farmor.

5.      Att vid midnatt få krypa ner i en 90säng tillsammans med en hund, en katt och en Maja. Myyyyys!

Over and out!

Merry christmas! 
            Feliz navidad!  
                         Bon noël! 
                                 God jul!

Trodde verkligen att jag hade tänkt på allt. Jag hade eldat för varmvatten i ca3 tim, tänt ljus, lagt fram en väl utvald bok, ficklampa, mintstång, ladyshave och  nån slags exklusiv skrubbcream. Toppen, efter en halv dags planering så låg jag äntligen i karet bland bubblorna med Melissa Horn i högtalarna. MEN jag hann precis blöta ner boken då jag upptäckte att jag glömt att ta fram en handduk. Ååååå grrrr!!! Ye ye, jag hämtar den senare när jag badat klart, tänkte jag och försökte koncentrera mig på Melissas skönsång, men icke sa nicke. Mina tvångstankar var redan på plats. Tänk om någon skulle komma och här ligger jag med vidöppen dörr utan handduk!!! Men jag låste väl dörren? Jo det vet jag att jag gjorde, eller? Faan! Naken tippades på tå (varför på tå har jag inget svar på just nu) med skumvatten droppandes efter mig trippade jag igenom heeeeela huset. Fy!
Nåväl, när jag kom tillbaka så gjorde jag ett nytt tappert försök. Men just då jag knövlat ner kroppen i nu det ljumna vattnet, började hjärnan att grubbla igen. Denna gången inbilla jag mig att pannan skulle koka. Humm, satte jag på värmen i huset eller forsätter panna att värma upp endast varmvattnet? Åååå shitt!!! Tänk om panndjäveln kokar och jag ligger här. Bäst att jag använder mer varmvatten. Så jag tömmde halva karet och fyllde på med nytt, jättevarmt vatten. Vilket resulterade i svettpärlor i pannan och ett översvämmat badrum. Underbart!!
Jaa detta med att bada i badkar är överskattat! Nu vet ju jag att åtminstone en av mina läsare inte håller med mig, men snälla du Tina, hur faan badar man badkar, ja hur gör man?
Over & out.

over and out.

Over and out!

Denna gången tänker jag lyckas! Vad/hur tänker du? Här följer iallafall några tipps på hur man kan föra sin relation till en högre nivå, eller till ett djupare plan. Beroende på hur man väljer att se det. Jag skulle kunna kalla det för konfliktlösning åxå eller relationsutveckling. Je je, läs så fattar ni förhoppningsvis poängen:

·  Inse och bearbeta dina brister. Ja alla har brister, mer eller mindre. Om det är svårt så fråga din partner.
·  Prata, prata, prata med varandra. Men om en konflikt uppstått så prata inte om problemet i stundens hetta. Vänta tills ilskan lagt sig. Om du har dåligt minne, så gå undan och skriv ner händelsen/situationen.
·  Sluta anklaga och tro att problemet ligger hos din partner. Ställ dig frågan varför problemet är ett problem för just dig.                        
·  Titta tillbaka på tidigare relationer. Ser du något mönster. Tänk efter hur du skall kunna göra något annorlunda denna gång.
·  Utgå alltid utifrån dig. Berätta problemet för din partner och fråga sedan honom eller henne vad han/hon tycker att du ska göra. Alltså, vänd på problemet.
·  Våga be utomstående om hjälp, det är alltid intressant att höra en tredjes perspektiv.
         
·  Se inte problemet som ett problem, se det som en utmaning att komma varandra närmare.
·  Analysera tillsammans och kom varandra närmare på ett djupare plan. Livet behöver inte alltid vara så jävla ytligt jämt. Gå igenom varandras barndomar, tillsammans. Där finns nämligen alla svar. Ventilera både jobbiga och roliga minnen. Den felfria barndomen finns inte! Alla har vi ärr och ingen utom vi själva vet hur stora de är.  
·  Om du funderar på att bryta upp, så gör det. Gör slut! Men fly inte, du måste fortfarande gå till botten med DINA problem. Alla har vi val, man kan alltid välja om man vill ta tag i problemen tillsammans med någon eller själv.
·  Parata, prata, prata och tala om för din partner om något är fel. Något du vill ändra på. Hur ska han/hon annars kunna göra dig 100% lycklig. Ge kärleken en chans. Berätta hur du vill ha det. Få av världens människor är tankeläsare!  
Over and out.

Många frågar mig och sig själva, vad är kärlek och hur vet man att man är drabbad? Svaret mina vänner är, att man bara vet. För ibland behövs det så lite, för att få det där pirret. Ja vissa dagar pirrar det till av en mening, ett ord, en lukt, jaa det kan till och med vara av en tanke. Till exempel:

·  Han: - Älskling, jag ställer in disken i diskmaskinen! Hon: - ååh så underbart med diskmaskin. Pirr, pirr!
·  Hon: - Vad ska jag handla? Han: - Ja du kan köpa med ost, mjölk, ja det vanliga och vad va det mera... humm... jo! Maskindiskmedel! Hon: - pirr, pirr. Hihi, vi har en diskmaskin.
·  Han: - Nu är jag på väg hem, är snart i Grums! Hon: - PIRR, PIRR, PIRR! 

Fånig! Jajjemän! Men mina vänner, det är detta pirr, som är kärlek.
Over and out.

Jaha, då har terrorismen även kommit till lilla Sverige, lilla trygga Astrid Lindgren land. Igår kväll kom verkligheten liksom ikapp oss svenskar. Men det är bara att gilla läget och inse att vi är en del av världen, Europa. Vi är som dem, bara lite mindre. Nej jag tycker inte att vi ska acceptera terrorismen, jag är bara inte så chockad över att det händer här. Nu är det upp till oss medmänniskor, ja vi alla Sveriges invånare, hur vi ska bemöta denna terror. Vad vill terroristerna uppnå? Jo rädsla och kaos. Ska vi göra som ”de” vill? NEJ, självklart inte. Håll ihop, lev livet, ta hand om varandra och trotsa terroristerna!

Informationen och riktlinjerna från regering, säpo och UD lyser med sin frånvaro. Ja informationen från de högre makterna är skandalöst dålig. De enda som uttalat sig är Carl Bildt(M) och Åkessons (SD) sekreterare, båda uttalade sig via twitter. Sd skrev: - äntligen, va vad det vi sa. Meddans Calle skrev lite mer informativt och professionellt för att informera världen om att även Sverige nu är drabbat av terrorn. Så vad tycker jag om detta? Ja återigen har Sverigedemokraterna visat sin IQ-nivå. Say no more!

Over and out!

"Det spelar ingen roll hur du ser ut, det spelar ingen roll vad du tänker. För när natt blir till dag och allt tagit slut, då kommer du att komma ihåg..." /the pinks

                                         Kommer du ihåg?
                                        
                                                                                               Det gör jag!

Over & out.

Tänk att jag är så barnsligt förtjust i denna mannen. Varför? Haha, ingen aning! Samma dåliga humor, förmodligen :P

Over and roooompAAA!

"Det spelar ingen roll hur du ser ut, det spelar ingen roll vad du tänker. För när natt blir till dag och allt tagit slut, då kommer du att komma ihåg..." /the pinks

                                         Kommer du ihåg?
                                        
                                                                                               Det gör jag!

Over & out.

Min pappa...                                              
Min pappa är han som kommer och bor hos mig när sambon är borta.
Min pappa är han som ringer bara för att töla, utan att ha något speciellt att säga.
Min pappa är han som gömmer sig på toa, endast för att väntar på att jag ska komma nyvaken, så att han kan skrämma mig.
Min pappa är han som killas när man bär en bricka full med grejer.
Min pappa är han som 8 av 10 gånger, förställer rösten när han ringer till någon.
Min pappa är han som kan reta gallfeber på mig.
Min pappa är han som plötsligt utan någon anledning skriker ur sig konstiga läten.
Min pappa är han som kritiserar mig i oviktiga ting.
Min pappa är han som går upp 05.30 varje morgon (även helg) äter 2 sillsmörgåsar och går och lägger sig igen.
Min pappa är han som frågar mig en fråga och sen inte lyssnar på svaret.
Min pappa är han som har gett mig humor.
Min pappa är han som varje kväll ser trav på tv´n, men spelar aldrig.
Min pappa är han som har gett mig dåligt tålamod.
Min pappa är han som fiser högt på en offentlig plats och sen säger högt: - men vad gör du Lena?!
Min pappa är han som somnar i tandläkarstolen.
Min pappa är han som säger nej (bara för att djävlas) om man ber honom om något och sen gör det ändå.
Min pappa är han som säger puss puss när vi avslutar ett samtal.
Min pappa är han som jag älskar allra mest!

                                             LJ.201012
             

Over and out

Vilka är ni som läser? Spelar det någon roll? Jag kan tänka mig att jag i början fick många nyfikna läsare, men nu när jag skrivit i 8mån så kan det knappas bero på nyfikenhet. Eller jo lite kanske. Men det måste ju finnas ett intresse åxå + nyfikenhet. Intresse av mitt liv. Konstigt men sant. Jag vet att min familj och mina närmsta vänner läser, samt några till som kommenterar då och då. Men känner jag alla? Vet jag ens vilka ni är? Vilken bild har ni fått av mig, vem är jag i era ögon?

                                                

Nästa fråga blir ju då, vem skriver jag till? Skriver jag till någon speciell? Både ja och nej, ibland skriver jag ju till någon speciell men för det mesta så skriver jag till alla er, både till bekanta och okända människor som finns därute. Och vet ni vad? Jag är så glad att ni finns. Tack!

Till alla er som missade dessa otroliga musikuppträdanden. Jaa jag finner faktiskt inga ord och det är ovanligt, ja det vill jag lova. Få människor får mig mållös. Men Jay, japp han fixade det. Stum, tårögd och med gåshud över hela kroppen. Ja likt en 17årig skrikande fan satt jag mitt i renoveringskaoset och JA jag grät. Såklart! Så otroligt euforiskt.  Tack Jay!

Nej, jag har inga barn. Nej, jag vet inte hur det är att vara föräldrar. Nej, jag tror inte alltid att jag vet bäst. Nej, jag kan aldrig veta hur det känns, osv. Men ja, jag är lärare och har jobbat med barn i olika åldrar i 10 år. Men framför allt, jag har sett och lagt märke till hur föräldrar uppför sig mot sina barn. Nej, det är inte alltid lätt att vara förälder och som sagt, nej, jag vet inte hur du har det. Men jag har (oftast i-alla-fall) ett sunt förnuft. Vissa föräldrar (alltså inte alla) verkar nämligen tro att det är barnen själva som ska uppfostra. Jag blir snart toookig på föräldrar som slänger ur sig fraser som - Se hur han är, - hur han gör, - han kan ju inte uppföra sig. Nee men pucko, det är ju du som skulle ha uppfostrat. Ditt barn är ju bara ett resultat av dig och din uppfostran. Det är du som är vuxen som ska vara förebild. Barnen blir en slags spegel av hur du uppför dig. Så snälla, sluta klandra ditt barn för DINA brister! Men vem är jag som inte vet något...

Over och out

(I detta inlägg skulle den klassiska frasen -" barn gör inte som vi vuxna säger, de gör som vuxna gör" passa fint, men den är så extremt äckligt klyschig.)

Jag vet inte hur det är med era fb-vänner, men mina verkar ha det väldigt bra nu. Mitt i det kallaste och mörkaste november så strålar alla. Det är kärleksförklaringar, husköp, härliga helger med underbara familjen osv. Så underbart att höra! Äntligen används facebook till något positivt. För det smittar av sig, ja jag blir så glad när jag hör att ni där ute har det gött. Ett tag så trodde jag att alla skulle deppa ihop och en god vän som jag är, så sympatideppa jag ;) Inte bra! Vi måste fortsätta att peppa varandra i höstmörkret!

Lev väl, over and out!