Till dig.
Jag vet att du har det bra nu, så snälla njut av din stillhet du. Släpp allt på jorden ja allt ansvar, och lämna över det till oss som finns kvar. Jag ska ta hand om det som förut varit ditt, jag ska göra mitt bästa för att hålla huset i bra skick. Din unge vän han sörjer svårt, ja han har tagit din bortgång mycket hårt. Men jag ska vara stark och finnas vid hans sida, även fast det gör fruktansvärt ont att se honom lida.

Du kommer alltid att vara borta men din själ kommer alltid att vara här, och jag kommer att acceptera din närvaro så länge du håller mig kär. Ja jag ska nu vara rak, för det vet jag att det är i din smak. Skrämmer du mig, ja då lämnar jag både huset och dig. Så krångla inte till det för oss här, jag vill ha din kärlek och ditt stöd men inte dina begär. Jag vill att du ska se och följa oss på avstånd, var gärna med oss i både sorg och lycka. Men acceptera att du inte längre får vara med och påverka och tycka.

Jag ska göra allt vad jag kan för att fylla det tomrum som du lämnat kvar, men inget kommer någonsin att bli som det var. Du var så speciell, ja liksom en egen art. Men jag gilla dig, ja dina egenskaper var bara rart. Jag förstår och jag accepterar att du nu går, även om tomheten och sorgen är svår. Tiden får hjälpa oss, tiden och alla goda minnen förståss. Vi kommer att ses igen det vet vi, både jag och du. Vi kommer att träffas sen men inte än, nej inte nu.
                              /Lena
 LJ.201007