Ibland sitter jag och stirrar ut igenom fönstret och ser hur mitt liv passerar förbi. Känslan kommer då att jag inte har något att leva för. Jag känner mig ensam, ledsen och jag gråter. Ibland gråter jag så att jag inte får någon luft. Då känner jag mig galen, så jävla galen!

Men sen när jag ser dig och jag tittar in i dina underbara blå ögon, så förstår jag att den enda jag är galen i, är dig. Du gör mig till en fullkomlig och hel människa igen.

Ibland sitter jag och stirrar ut igenom fönstret och ser hur mitt liv passerar förbi. Då känns det som om hela världen är på mina axlar. Ibland önskar jag att allt vore över. Snälla kom då med dina blå ögon, till mig.

LJ . 200302