Som jag skrev för lääängesedan, såklart att jag inte bryr mig om hur många läsare jag har ;)

Vem är jag att säga att du gör fel? Innebär det att så jag gör är rätt? Kan vi båda göra rätt? För det kan väl inte vara så att du gör rätt och jag fel, eller?
Ja jag tänker och tänker. Vänder mig in och ut för att inte bli sådan som många andra. Jag vill inte rätta och säga till min sambo hur han ska göra med sitt barn. Jag vill att han ska liksom jag, bara ska veta hur han ska göra. I början var vi båda helt gröna. Vi viste ingenting om henne. Vi hade ingen aning hur ofta hon ville äta och sova. Vi viste inte vad de olika lätena betydde och vi var lika osäkra båda två. Men nu så är det jag som är hemma och tillbringar dygnet runt med henne. Jag har liksom kört om honom och det gör ont. Jag har skapat en viss rutin och jag vet oftast varför hon skriker eller gnyr. Därför kan jag trösta henne mycket fortare än andra. Men jag vill inte att det ska vara så, att jag vet och kan bäst bara för att jag är mamma. Givetvis kan även han trösta, men inte lika snabbt och inte på samma sätt. Inte på ”rätt” sätt!
Såå trubbel in paradis? Haha, jaa lite, det måste jag faktiskt erkänna. För första gången på 2,5 år så är vi båda irriterade på varandra. Jaa och det är ömsesidigt! Småbarnstiden tär på ett förhållande, så är det.
Så ska jag bara acceptera att det är jag som är mamman och mamma är alltid bäst. Eller ska jag fortsätta att strida mot naturlagarna och fortsätta att jobba för ett jämställt förhållande?
Trött!

Over and out

...hurraaaA! Till min goa farmor som fyller 88år idag!!

Trodde jag ja, men nix sa Nova. Hon hatar verkligen att jag bloggar. Såfort jag försöker, så skriker hon. Verkar som att hennes mage är synkad med mitt skrivbehov. Grrrr....
Jeje, först trösta bebis sen blogga. Om jag inte måste amma, städa, tvätta, amma, diska, laga mat, amma, eller byta blöja. Bajsa och duscha skulle vara gött åxå! Suck!

1tim senare....
Jorå på den artonde dagen tittade min ”lilla” dotter ut. Så gudomligt vacker på små vita silkesdun fluffade hon ut ur min sköna kropp. Hon luktade nyplockade rosor, och solen lyste extra starkt just den dagen. Dagen då jag blev mamma! Dagen som var den allra lyckligaste i mitt liv.

Eeee noooooooot!
Förlossningen tog sissodär 20 timmar, hon föddes på natten och luktade aberkataber. Vacker? Nepp inte det heller! Hujjedamejjen! Och allt jag ville va att få sova. Men icke! För nu skulle jag vara lycklig och älska mitt barn så som bara mammor kan.
-Nepp, sa jag. Älska henne kan jag göra i morgon, nu ska jag sova. Så pappan fick bära bebis ett tag. Åå vet ni vad? Det funkade det me :)

Men nu så, ja nu är vi hemma och har det så bra. Nu luktar hon som oss och är så vacker. Vi har det bra, till och med toppen ibland! Ååh jaa, jag är fortfarande supernöjd över valet av pappa. Han slutar då aldrig att förvåna. Han är bara sådär superbäst!

Kanske kommer det mer detaljer angående förlossningen, kanske inte. Jag har liksom inte bestämt mig än. Allt måste få landa, jag måste få lite tid till bearbetning. Men det är svårt för bloggen är ju mitt bearbetningsplace liksom. Men en förlossning är ju ändå så intimt... Jeje, den som lever och följer mitt liv får se.
Over and out!

En liten sammanfattning, på mitt vis...


over and out.