Vem är jag att säga att du gör fel? Innebär det att så jag gör är rätt? Kan vi båda göra rätt? För det kan väl inte vara så att du gör rätt och jag fel, eller?
Ja jag tänker och tänker. Vänder mig in och ut för att inte bli sådan som många andra. Jag vill inte rätta och säga till min sambo hur han ska göra med sitt barn. Jag vill att han ska liksom jag, bara ska veta hur han ska göra. I början var vi båda helt gröna. Vi viste ingenting om henne. Vi hade ingen aning hur ofta hon ville äta och sova. Vi viste inte vad de olika lätena betydde och vi var lika osäkra båda två. Men nu så är det jag som är hemma och tillbringar dygnet runt med henne. Jag har liksom kört om honom och det gör ont. Jag har skapat en viss rutin och jag vet oftast varför hon skriker eller gnyr. Därför kan jag trösta henne mycket fortare än andra. Men jag vill inte att det ska vara så, att jag vet och kan bäst bara för att jag är mamma. Givetvis kan även han trösta, men inte lika snabbt och inte på samma sätt. Inte på ”rätt” sätt!
Såå trubbel in paradis? Haha, jaa lite, det måste jag faktiskt erkänna. För första gången på 2,5 år så är vi båda irriterade på varandra. Jaa och det är ömsesidigt! Småbarnstiden tär på ett förhållande, så är det.
Så ska jag bara acceptera att det är jag som är mamman och mamma är alltid bäst. Eller ska jag fortsätta att strida mot naturlagarna och fortsätta att jobba för ett jämställt förhållande?
Trött!

Over and out