hemligheten...

Jag önskar att ni förstod hur jag mår, hur jag fungerar de dagar som blir svarta och livet står still. Jag har ett behov att få berätta, men hur ska jag kunna kontrollera er reaktion. Vad händer med er om jag avslöja mina hemligheter, och vad händer sedan med mig. Jag är så rädd att det ska blir en dum kedjereaktion. Så jag förblir tyst.
Med min tystnad stänger jag er ute, kroppen blir som förlamad, blodet blir kallt och hjärtat rusar. Det är läskigt, jag blir rädd. Men ingen känsla varar förevigt. Jag reser mig, liksom en nyförlöst bebis ser jag livet med nya ögon. Jag kommer tillbaka, på andrasidan mörkret, med fler livsinsikter.
Over & lifeout

 

 

Permalink Livet Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Tina

Du behöver INTE kontroller vår reaktion - den är vår egen och den får vi ta ansvar för själva.

Berätta vad du vill du. Hur vi reagerar är upp till oss.

Kram!

Postat av: me

Tack gulliga Tina, dina ord är så bra.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback