Å där tog jag bort ytterligare en del av mig, en piercing. Så då var jag smyckesfri, förutom de i öronen då. Hörde du det mamma, nu har jag inga ”äckliga pärsingar” kvar!! Usch sicken ångest, jag ser faktiskt inte klok ut. En stor putande mage med ett stort hål på (navel). Ja jag vet att alla ser ut så (hålet alltså) men jag har liksom inte haft det utseendet på.... humm.... när var det? Studenten? Stockholm? Eller vänta här nu, jag var ju tillsammans med ...piiiip. Ja det är alltid lättast att tänka ut vem man hängde ihop med när man letar år, eller frisyr. Eller gör ni inte så? Jeje eftersom det var efter honom med stort H och innan jag bodde i Stockholm, så betyder det att jag var tillsammans med ...piiiip och året var 2000. Så jag har alltså haft detta magutseende i 11år. Inte könstigt att det är sorg i mitt hjärta, då får jag faktiskt vara lite ledsen, så det så.
Så mycket förändringar nu med kroppen, det är både svårt och konstigt att smälta. Men ändå sååå underbart. Äntligen en förändring! Livet är en skräckblandad förtjusning just nu å jag vet liksom snart inte vem jag är. Allt bara rullar på och det är så lugnt och skönt. Jaa jag önskar verkligen att fler skulle få uppleva den tid jag gör nu. Visst har jag fortfarande mina egenheter kvar, det är ju jag. Men allt annat är lugnt, inga energislukare runt om mig längre, bara kärlek, underbart!
Men så var det detta med piercingen, faan åxå. Jag trodde verkligen att den skulle få vara kvar, kanske inte hela tiden ut. Men åtminstonde någon månad till. Men icke! Den ville ut nu :(
Over and out!