Tio år sedan...

Tiden läker inte alla sår, men man kan lära sig att leva med dem.

Jag trodde aldrig att du skulle sluta älska mig, jag trodde liksom att jag var allt för dig. Men kärleken tog slut ifrån din sida och för det fick jag lida. Så många tårar och sömnlösa nätter bara för dig, du som inte längre ville ha mig.

Men nu har mitt hjärta äntligen vänt, jag känner inte längre likadant som jag känt. Visst finns du ibland i mina tankar, men det är inte för dig mitt hjärta bankar. Jag älskar en annan nu men han är inte som du.

Tycker ändå att det är tråkigt att det blev så här, trodde inte att vi skulle gå så mycket isär. Ibland så saknar jag din tröst, ja det är snart ett år sen jag hörde din röst. Önskar att du vore här, så att du kunde se att jag är lycklig och kär. /Stumpan

/LJ.200105                                                                        

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback