Du kommer
Du ger och tar
Du älskar
Du går
Du stänger dörren efter dig 

Du kommer
Du ger och tar
Jag kommer
Du kommer
Du går
Du stänger dörren efter dig

Som en orkan dyker du plötsligt upp, virvlar runt i sovrummet och bryr dig inte om att du förstör och sårar. Sen försvinner du lika fort som du kom. Det enda du lämnar efter dig är ett stort tomrum och ett brustet hjärta. Jag vet inte vilken känsla som är värst, den när du kommer eller den när du går.

Vad är det som gör att du är kvar fast du sagt att du vidare ska gå?
Kan det vara kärlek, kan det vara så,
att du älskar mig ändå?
                                   /LJ 200008