Det var då...

O systrar och bröder sådan är sorgen!
Den kommer som ett mörkt vatten ur dörrspringorna och den visslar lågmält som vintervinden genom ett trasigt fönster. Den sitter och kurar på sätena i bussen och slår upp som en ond dunst när du öppnar toalettlocket för att kräkas. Den snör ihop halsen på dig och den gör dina händer kalla som is. Din tunga blir tjock och orörlig och du kan inte tala. Den sätter sin kniv emot din hud men du blöder inte. Den slår dig med sina stenar men du faller inte. Du går upprätt men i ditt inre hukar du dig hjälplös. Sådan är sorgen, o systrar och bröder!
(Mats Wahl ”Vinterviken” 1993 s.233)                  
                                                                           /LJ.199602

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback