Ett år har gått, ett år av både lycka och missär. Beroende på vems ögon man ser igenom. Jag klev av karusellen för jag orkade inte längre. Men jag hoppade av och svek, kanske när vännen behövde mig som mest. Egoistiskt?
Ja jag valde min hälsa och välmående framför en vän. Du får själv avgöra vad som är rätt och fel. För jag ångrar inte ett ord, jag trivs här ute i perforin. Där jag kan följa spektaklet på håll, utanför mitt liv.

Jo jag bara undrar, vem är du…?

Ja vem är du som söker upp mig en gång var tredje månad för att du vill ha någon att ösa ur dig all din skit på. Vem är du som vill ha mitt stöd, höra mina ord och bli tröstad i min famn. Vem är du som helt utan respekt tar all min energi, som drar med mig ner till det djupaste helvete. Vem är du som tror att jag är någon slags avfallshink som du kan spy i eller någon värdelös soptipp som saknar helt mening. Ja vem är du som ena sekunden tackar mig för allt mitt stöd, sedan vänder dig om och går men ”glömmer” att ta med dig de rådande ord jag gett dig. Vem är du som tror att jag kan knäppa i fingrarna och dina problem är borta och vem är du som tror på fullaste allvar att dina problem beror på dina medmänniskor. Vem är du som inte respekterar och tar mina ord på allvar, som står och ser på när jag försöker hjälpa dig, som om du inte vill att problemen ska försvinna. Vem är du som säger att du älskar mig. Vem är du som jag tänker på om dagen och drömmer om på natten. Vem är du som säger att du känner mig, som påstår sig veta hur jag fungerar och trots detta får mig att må så här.

Jo jag bara undrar, vem är du som kallar dig för min vän?