vänskap...

                            "vänskap är som ett äppelträd,
                     man måste våga kapa gamla grenar ibland
                                så att det kan växa ut nya"

Det är jobbigt på alla sätt och vis när kärleken tar slut. Livet förändras, man mister en familj och ibland vissa vänner. Men jag är så innerligt glad att det sistnämnde inte behövde hända mig. Det gjorde jätteont när hans familj vände mig ryggen och jag var jätteledsen att mista dem. Men livet går vidare och vännerna förstod, det var det viktigaste. I helgen fick jag min upprättelse, jag sitter på en fest och har det jättetrevligt när det plötsligt slår min nyktra välutsmyckande skalle: - detta är ju hans gamla vänner, som nu jag och min ”nya” kärlek umgås med. Lycka!

Min största fasa att förlora alla, blev inte ett faktum. Ni som var på festen får sig säkert ett gott skratt och ni funderar hur faan jag skulle kunna sakna någon som t ex Fruckan ;) Men jag tycker att han är fin och underhållande på sitt sätt :) Medans andra säkert får sig lite hybris, men allt detta bjuder jag på. För nu vet jag att åtminstone en i gänget läser livet som Lena, i alla fall när jag länkar från fb. Reeespekt!
Over and out.

Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback