Tillbaka i stan...

Jag sitter och tittar ut, känner mig harmonisk och lugn. Accepterande att hösten är här ser jag med beundrande ögon hur höstlöven faller i solskenet. Jag ser bilar som kör, människor i rörelse, någon med en hund en annan med en barnvagn och då och då svischar en cyklist förbi. Det är vackert!

Då blir jag plötsligt rädd. En tanke dök upp i huvudet och ångesten kom direkt. Jag skrämmer upp mig, hånar mig och på ett syniskt sätt, ställer mig frågan; hur ska jag kunna trivas på landet eftersom jag gillar detta? Vem tror jag att jag är, jag är ingen bontös, jag är en stadsråtta som gillar fart och fläkt. Allt blir svart och oron tar över min kropp, jag blir som förlamad. Allt som dyker upp i huvudet blir svart/grått, dimmigt och fult. Jag kämpar för att hålla andningen i normalt tempo, jag måste lugna mig. SLUTA skriker jag tillslut. Tilda tittar snopet upp på mig ifrån sin bädd. Jag skrattar till, hon ser ju för rolig ut när hon är nyvaken. Tankarna slits åt ett annat håll och jag tappar fokus. Plötsligt så slår det mig; bara för jag gillar stadslivet så innebär väl inte det att jag inte kan trivas på landet.  Måste allt vara så jävla svart eller vitt?!

Jag kommer att trivas i huset, eller jag vet att jag kommer att trivas, för jag gör ju det, trivs i huset alltså. Men jag vet också att jag kommer att sakna staden, alla människor i rörelse, det ständiga ljudet, ja allt det gör att jag inte känner mig så ensam. Men vet ni vad? Det är ok att känna saknad och det är ok att ångra sig, men det är faan inte ok att inte våga prova något nytt med rädsla för att misslyckas. Lägg det på minnet!

Nu är jag inte rädd längre. Jag tittar ut genom samma fönster som tidigare, känner mig harmonisk och lugn. Accepterande att hösten är här ser jag med beundrande ögon hur höstlöven faller i solskenet. Jag ser bilar som kör, människor i rörelse, någon med en hund en annan med en barnvagn och då och då svischar en cyklist förbi. Det är vackert och det finns kvar.

Over and out!

Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Anonym

Vilka ord Lena! "Det är ok att känna saknad och det är ok att ångra sig, men det är faaan inte ok att inte våga prova något nytt med rädsla för att misslyckas!" Man fick sig en tankeställare, rädd för allt som jag är haha :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback