Idag fick jag se honom live, igen. Det är fjärde gången nu som jag står där i ett hav av människor, alldeles förtrollad av denna poetiskt begåvade man. Och han gjorde det igen för just nu känner jag ett enda stort känslorus genom hela kroppen. Han kan beröra som ingen annan, hans röst, hans musik och text får mig helt ur balans. Det är som om han öppnar alla kanaler och trycker på de ömmaste punkter. Ja han kan hitta och beröra känslor som jag trodde var över för länge sedan och för personer som passerat min stig. Så nu sitter jag här och känner mig fylld och tom på samma gång. Jag är så otroligt lycklig, vissa av hans texter får mig att må så bra. Men vissa svider, ja det känns som att jag spytt ur mig alla inälvor och sitter nu och sorterar, så att jag senare kan stoppa tillbaka allt på rätt ställe i kroppen. Blä va äckligt det lät!

Och denna gång avslutades det men fyrverkerier! Både på himlen och inom mig. Den sista låten de spelade var nämligen ”jag får ingen ordning på mitt liv, det kan va så förfärligt det kan va så bra...” Då var hela konserten fullbordad. Jag hade fått en mysig pratstund med älskade kusinen, på en filt i gröngräset. Träffat ett mycket snällt fyllo med gips. Sett en jättegullig bebis med gula hörselskydd, som hängde helt snällt och frivilligt sovandes i en bärsele.  Lyssnat och skrattat åt ett annat fyllo som mellan varje låt envisades med att vråla: FÄRJESTAAAAAA!!! Blivit trampad en gång. Fått 21062 myggbett. Skrattat, gråtit och hållit kusinens hand. Mina ögon fick även uppleva otroligt häftiga ljuseffekter, mina öron fick uppleva otroliga stämmor och min själ, ja den fick Lasse.