Tänk att du fanns och att jag äntligen fann dig, du min vän. Dina ord, dina sanningar är så verkliga. Du berör mig på ett annat plan, du får mig att se saker som jag tidigare stött bort. Du är min vän, min vän för livet och min största fasa är att vi ska ta varann förgivet. Nu är vi i en fas då du kommer till mig med dina problem och jag lyssnar, känner och ger. Du säger att du är egoistisk, jag svarar att du är mänsklig. Det är fint att du delar med dig av dina tankar och känslor. Tillsammans tar vi tag i våra liv, vi ger inte upp. Det tragglas, ältas, analyseras och accepteras. Vi kommer framåt, inte bakåt. För trotts att vi stundtals ger backspegeln små blickar, så rullar vi sakta fram igenom livet. Tillsammans hand i hand bekämpar vi våra demoner.  Du vet vem du är innerst där inne, det ser du och känner på orden. Du har även förmågan att tolka varje mening enskilt var och en för sig. Glöm aldrig att vi är bara människor, som försöker göra det bästa av livet! Det är ok att känna, faktiskt rättså underbart ibland.

”Du är så stark min vän!” Är bland de vackraste orden på jorden, tack!
Over and loveout.