Jo´rå jag lever. Nä´ra jag har inte fött någon bebis än. Men jag fick plötsligt så mycket att göra. Så hej då på en stund!
over and out.

Har ni åxå lagt märke till detta? Att jag har mina skrivmoments. Det kan vara tyst på bloggen i över en vecka, sen när jag väl börjar skriva så skriver jag varje dag, i typ en vecka. Sen så blir det tomt igen. Det är precis som en propp som måste ploppa ut så att jag kan tömma ur mig allt innehåll. Å ju längre jag har den där proppen, desto mer svårstartad är jag. Ha, undrar varför? Svar på detta någon?

Over and out

Begreppet medveten närvaro eller mindfulness kommer ursprungligen från buddhismen, och handlar sammanfattningsvis om att leva mer närvarande i nuet, och se saker och ting som de är. Jag har tidigare i bloggen berättat att jag är en trädkramare. Konstigt? Ja. Men välbehövligt för mig. Att gå rakt in i skogen och släppa alla yttre tankar och bekymmer är ett måste för mig. Jag behöver nödvändigtvis inte krama ett träd då jag är där, jag kan sitta på en sten eller som idag leta svamp. Huvudsaken är att man finner sin egen plats där man släpper alla yttre tankar och endast fokuserar inåt, bara är alltså. Och detta med att leta svamp är verkligen något som jag rekommenderar alla grubblare, ja men herregud så lätt det var att distrahera bort all oro och ångest. All fokus gick ju åt att hitta skogens guld och belöning ja det fick ja! :) En näve full! Räcker kanske till en kantarellmacka, om jag har tur.

Fortsätt läsa här, om du vill veta mer om mindfullness.
Medveten närvaro är en metod som används för att öka medvetenheten om det inre livet och vilka tankar som ligger till grund för att skapa en viss upplevelse i livet. Terapeutiskt kan man arbeta med dålig självkänsla, relationsproblem, fobier, ångest, sorg, nedstämdhet, vilsenhet, stress, att förhålla sig till smärta och svåra sjukdomsdiagnoser. Meditation är en metod som ofta används i samband med att man tränar på att öka sin medvetna närvaro.
Ett flertal forskningsstudier har visat att Mindfulness även hjälper vid följande problem:
Missbruk och beroende
Sömnbesvär
Psoriasis
Fibromyalgi
Cancer
Ätstörning
Sexualitetsproblem

Från 1990-talet och framåt har begreppet lyfts fram i västerländsk psykoterapi och stresshantering. Det handlar om att finna ett sinnelag inom sig som präglas av kvaliteter som frid, acceptans, närvaro och icke-dömande. Det är inte en metod, utan snarare ett förhållningssätt som används i vardagssituationer; som att till exempel inte hänga upp sig på småsaker eller vad andra människor gör eller inte gör, känna sig uppriktigt nöjd medan man städar och tvättar och ta sig tid att lyssna och möta den människa man har framför sig.

Många klagar på att vissa människor runt omkring är energislukare. Ja så kan fallet vara, men det är upp till dig om du vill fokusera på dig själv eller energislukarna. Du har ett val, du behöver inte ta upp deras dåliga energi. Over and out!
                                   

...vill därför önska er alla en ...

...Jaa det var så han sa, förlåt. Sen så vaknade jag.

Den morgonen vaknade jag med ett leende på läpparna och med ett oförglömligt lugn inombords. Hans förlåt betydde oerhört mycket, skitsamma att det var en dröm. Hans förlåt kom ifrån dem alla, det är jag övertygad om. Symboliskt sett alltså. Det var detta jag behövde höra för att gå vidare. Konstigt för jag trodde att jag lämnat alla de gamla spökena bakom mig, men nix så fel jag hade. Men nu så, nu känner jag mig tillfreds.

Förlåt. Faan sicket vackert ord det är! Och från honom. Men som sagt han var bara en symbol för alla mina förlorade kärlekar. Det var dags att försonas och det gjorde vi, underbart! Inte alls bra för själen att gå omkring och bära på gamla ouppklarade konflikter. Här ska rensas!

Over and out.

Men jävlar i helvete vad trött jag blir på folk som gör ledsna gubbar som statusuppdateringar på fb!!! Varför? Och ännu mer irriterande är det ju med de som svarar och skriver: men vad är det som hänt gumman? (Jaa för det är oftast en gumma/tjej som skriver något så töntigt). Pinsamt! Om det nu är så jävla illa med en så ringer man väl en vän, eller skriver ut anledningen på statusen. Nej men inte dessa uppmärksamhetstörstande människor. De gör en :( och sitter sen hemma vid datorn och inväntar kommentarer. Så att de senare kan skriva: ”vill inte ta det här på fejjan, ringer sen ist.” Eller något liknande!

Haha, sen blir de skitsura för att folk ”pratar” om dem. Ja men könstigt, det klart att man undrar vad som hänt eftersom du gjort en sur/ledsen gubbe, pucko! Jaa å varsågod å ta åt dig om just du någon gång gjort följande. Ta åt dig och ändra på ditt pinsamma beteende eller så står du för det. Kom gärna med ett försvar. Jag är såååå nyfiken på varför man gör så. Så berätta det gärna för mig så ska jag försöka att förstå ditt snedvridna uppmärksamhetsbeteende.

Over and out!

Jag ljuger om jag säger att allt är bra, för det är det inte. Oron och ångesten är värre än någonsin just nu. Jag har inga pengar, dåligt sexliv, förfärlig trädgård, ingen ork, bedrövligt yttre, kaos i det inre, dåligt tålamod, inget jobb, inga intressen, ingen lust.
Jag ljuger om jag säger att sparkarna alltid är underbara, för det är de inte. Det gör ont, svider och ömmar. Jo för det mesta faktiskt. Givetvis så finns det stunder då det är mysigt, då vi (jag och den blivande pappan) ligger i sängen och pratar om och med magen. Men förutom dessa guldstunder så är sparkarna obehagliga. 
Jag ljuger om jag säger att jag alltid trivs med mitt liv, för det gör jag inte. Jag har så mycket som jag skulle vilja göra, men som jag undviker pågrund av feghet, rädslor och fobier.
Jag ljuger om jag säger att jag inte är rädd, för det är jag. Jag är livrädd just nu, för allt. Rädd för smärta, rädd för att förlora nära och kära, rädd för sjukdomar, rädd för döden, rädd för framtiden, rädd för livet.
Jag ljuger om jag säger att jag är lycklig...
Over and out!

Så var det stopp igen. Förbannade skit. Nej inte i avloppet! I mitt huvud är det stopp och det gör så ont i hela kroppen. Jag måste verkligen tömma systemet. Varenda led har knutit ihop sig, käkarna värker och all dålig energi har fastnat kvar i kroppen. Portalerna har stängt sig och vägrar att samarbeta så att energiflödet strömmar genom kroppen. Jag vill ha in ljus och värme, med energiportalerna är stängda och i min kropp rör sig svart gyttja sakta sakta fram genom mina leder.
Jag har skrivit upp flera rubriker, alltså saker som jag vill skriva om, men nee inget känns meningsfullt just nu. För vem bryr sig om vad jag skriver? Känner mig tom inombords, tom men ändå fylld av skit som måste ut. Kanske i ord, kanske i tårar. Förr så gjorde jag illa mig själv när jag mådde så här, det var det enda sättet som jag kände till då, ja och det var det effektivaste. Så fort jag såg en bloddroppe så släppte all smärta och ett lugn strömmade igenom kroppen. Jaa det var en enorm härlig känsla av välbehag. Tills ångesten kom, jorå ångsten och skammen kom snabbt därefter. Men någonstans så kände jag att det ändå var värt det, i och med att ångsten var lättare att hantera än alla förträngda känslor. Nu vet jag att det var fel och att det är mycket bättre att försöka sätta ord på de känslor som vill ut, samt att släppa taget. Släpp kontrollen och låt känslorna få komma ut, töm.
Suck, men så kommer dessa dagar då gyttjan gör sig påmind och jag känner mig så fruktansvärd liten, oduglig, oälskad och fullkomligt värdelös. Skammen för vem jag är gör sig påmind. Jag ifrågasätter min existens. Är jag den som de säger att jag är? Eller är det endast deras uppfattning? Men om jag inte är den som de ser, vem är jag då?  
Skam är det värsta känslan som man kan bära och att bära skam som barn är ännu värre. Att skamma ett barn för att denne är bortskämd är otroligt korkat och dumt. För hur ska barnet kunna styra över hur det blir behandlat av vuxna, hur ska barnet kunna veta vad som är rätt och fel.  Det är aldrig ett barns fel att det är bortskämt, så varför ens yttra ordet i barnets närhet? Att få höra som barn att man är jobbig, gnällig att man söker konstant uppmärksamhet, gör också att man känner skam. Klart att barnet skäms, för vem vill vara jobbig? Att som vuxen tala om för barnet hur denne är, är otroligt dumt. Detta skapar nämligen en skev självbild hos barnet, då den tror att den har alla de dåliga egenskaper som just denna vuxna personen gång på gång påstått. Det är inte bara dumt av föräldern, det är även otroligt korkat. Eftersom barnet är ett resultat av den vuxnes uppfostran.
Varför ska man bli påmind om de negativa sidor man hade som barn?

Nej där får det räcka, nu har jag snöat in på mitt förflutna tillräckligt! Ni som vill veta mer om skam och dess konsekvenser, kan läsa boken ”skamfilad”. Jo men förresten tipsade inte jag en gång om denna boken. Jajjamen, här är en genväg http://livetsomlena.blogg.se/2010/june/boktips.html  

Så där ja, nu känner jag mig genast mycket bättre! Blockeringarna är borta, nja de flesta i alla fall. Jag förstår nu varför jag mådde som jag gjorde, det kan jag läsa mellan raderna i min text. kanske känner ni igen er i något, kanske inte. Men vad gör det. Jag hjälpte mig själv och kanske någon annan, det räcker för mig!

Over and out och du.... tack för att du lyssnade!

Oj oj oj! Jag klarade det! Jag fixade en gårdsloppis och det kom folk. Jaa flera stycken faktiskt, otroligt kul. Det kom både kända och okända människor, både gamla och nya bekantskaper. Ja det var verkligen trevligt. Succé eller ej, roligt hade jag i alla fall! Men tur med vädret det hade vi inte, fytusan sicket dretväder, och värre blev det...

Mamma höll på att plocka ihop sina saker och jag satt i en trädgårdsstol och slappade. Jag hade precis skrivit ut på fb att jag skulle låta grejerna stå framme någon timme till, eftersom Christer då skulle komma hem från den årliga brännbollsturneringen och hjälpa mig, samt att det fortfarande då och då kom in någon bil från vägen. Någon var påjakt efter en byro, en annan ville bara titta. Så jag satt där i min vita plaststol och kände mig väldigt nöjd av dagens insatts. Regnet hade slutat och jag hade vinkat av en mycket nöjd Anita (ja hon som sålde kläder och smycken). Och så från ingenstans så började det TOKblåsa, jaa herreguuud sicken storm det blev. Jag fick kasta mig upp och få min inte alltför smidiga gravidokropp i snabb rörelse. Jag hängde mig i tältstommen och ropade på mamma.
–HJÄLP MAMMA, HJÄLP MIG!! Jag hörde paniken i min egen röst och jag tänkte att jag kommer att lyfta med tältet och hamna mitt i brännbollsfinalen uppe på Hedens IP. Mamma kom snabbt, som den stålkvinna hon är, men hennes hjälp var förgäves. Nu hängde vi där båda två i tältstommen och den lyfte likförbannat. Jag fick pånågotsätt upp telefonen och ringde grannarna (svärmor och svärfar).
–HJÄLP! Var allt jag fick ur mig. - Jaaa vi ser, vi kommer, fick jag till svar. Och så kom räddningen tillslut. Tältduken plockades ner och jag fick hjälp med att bära in alla sakerna. Som tack fick de ett tårtfat från loppisen :)

När Christer kom hem, hittade han mig utslagen i sängen med ett stort glas mjölk och ballerina kladdkakekex. - Har allt gått bra idag gumman?

Over and out!

Haha, jag har gjort det. Jag har dragit igång en egen gårdsloppis! Något som jag tidigare bara skojat om att man skulle kunna ha här på landet. Men ärligt det är ju genialiskt! (om det nu kommer några förståss). Men istället för att flänga runt på olika loppisar och sälja så kan man ju likagärna ha kvar grejerna hemma och så får folket flytta på sig istället :)
                            
Jorå jag börjar bli lite nervös. Usch tänk om det inte kommer en enda! Jaa det vore ju katastrof. Elle nee, det vore faktiskt inte hela världen, bara lite tråkigt. Men det värsta är nog ändå regnet, jaa det sägs att det ska komma jättemycket regn. Men vi har fixat tält, ja detordnersej. Men nej usch och fy vad jag oroar mig nu! Måste sluta med det, genast. Så bort med all oro! Det kommer gå bra i morgon, jaa det kanske till och med bli succé. Måste ju våga prova någonting i livet och vågad som jag är så slår jag då till med en loppis! :) Haha!
Välkomna!