Känner i hela kroppen att jag borde blogga, få ner något vettigt på pränt.  Men det stakar sig och krånglar, jaa orden har fastnat likt kött i en köttkvarn. Jag vevar och vevar men det går trögt och segt. Denna vecka har hela jag varit som en köttslamsa i en köttkvarn. Trööögt! Allt går låååångsamt, vädret är tråkigt och jag längtar tills det blir kväll och jag får sova. Konstigt för förra veckan var jag i gång från 7 på möran till 11 på kvällen. Men helgens 30års firande sög all energi ur mig. Jag blev som en urblåst ballong efteråt och jag har liksom inte lyckats att blåsa upp mig än. Å nu tänker vissa som läser detta att det har med min graviditet att göra. ”- så kände jag åxå när jag var i vecka 21.” eller ”- ååh så typisk gravidkänsla.”  Jaa jo visst det kan säkert ha med graviditeten att göra. Eller så är det för att jag slitit 24 seven både ute och inne inför kalaset, kan även bero på att utvecklingssamtalen är i full gång på jobbet, att det regnar ute eller att jag helt enkelt är trött! Jag vet att det finns tragiska människor som identifierar sig med sin graviditet, sorry folks jag är inte som ni. Jag är inte min graviditet bara för att jag är gravid och bär på mitt och Christers barn. Punkt och slut!

Så nu fick jag ur mig det! Phu det va skönt, tack för att ni lyssnade.

Over and out!