Ja men detta med att vara gravido hörrni är ju stundtals ingen lek alltså...
Följande inlägg kan eventuellt vara lite för intimt för att läggas ut på en offentlig blogg, men äh va faan det bjuder jag på. Bättre att ni får höra det av mig än någon annan...

Efter en hel dags grejande i trädgården med både foglossning och ryggont, så va det en mycket sliten Lena som lade huvudet på kudden för att få sin skönhetssömn. Jag svor lite åt bebben som givetvis ville ha sin beskärda del av uppmärksamheten då jag låg där och bara ville sova. Några sammandragningar kom och gick mellan sparkarna och jag började känna mig lite småkönstig i kroppen. Aaa jag är nog lite bajsnödig!
Efter att ha suttit på vår vita klosett i närmare en timma så började både jag och sambon bli oroliga. Magen fortsatte att krämpa, men bajset behagade inte att komma. Jag började få panik och bli illamående. Strax efter att jag klunkat i mig en (somvanligt mycket äcklig) Samarin, står jag på alla fyra vid porslinsringen och en kaskad av leverpajsmörgås kommer ur mig.

Men tydligen så var det inte det enda som passade på att tömmas ur systemet. En liten kissdroppe nådde tyget i trosan. -Jeje, inte hela världen, hann jag tänka innan det var dags för nästa orala tömning och nästa och nästa. Och vid varje gång som jag kräktes kom det bara mer och mer kiss och tillslut var det ett faktum, jag kan inte längre hålla tätt!
Då brast det!
– Nej nu orkar jag inte längre vara gravid!! - Ska det behöva vara så här, så tänker inte jag vara med längre, nu ta-mig-faaan räcker det!! - Nu kissar jag ju ner mig åxå!!

Då hörs en liten svag fnittring inifrån sovrummet, jaa han låg bergis med kudden för ansiktet och gjorde allt i sin makt för att det inte skulle höras. Jaa ni vet, i en situation då man absolut inte får skratta åsså bara bubblar det ut. Men trotts fnittringarna och trotts att jag själv såg humorn i allt så orkade jag inte skratta. Tårarna bara sprutade ur ögonen, likt en väldigt ledsen lilleskutt. Ja jag verkligen stortjöt mellan ulkningarna!!

Men då kom han min kärlek och försökte så gott det går att hjälpa en trött, kräkande, gravid, nerkissad, kvinna i nöd. Han hjälpte mig upp i badkaret så att jag fick duscha, hämtade handduk, lyssnade på mig, hämtade vatten, jaa helt enkelt fanns där. Tryggt! Men för första gången i mitt liv skämdes jag inför honom, usch var förnedrande allt var. Jag blev så liten och hjälplös. Min värsta mardröm var ett faktum, att släppa kontrollen och låta något/någon annan styra. Men vi tog oss igenom det åxå och värre kommer det att bli.

Så ja, jag har kissat ner mig! Jo visst så kan det gå, 30år och kiss i brallan, inte så jävla rockigt! Så här kan det vara, ja så här kan det gå, i livet som Lena.

Over and out.