Jag är lycklig!
Och jag önskar att alla finge ta del av det jag får, åtminstone lite av det i sitt liv. Kanske skulle de då våga bryta upp, gå vidare. Fortsätta mot sitt mål, om att få en ”riktig” familj. Vissa dagar skulle jag vilja filma mitt liv, jaa vårt familjeliv. Sen så skulle jag vilje spela upp den för vissa. För jag vet att det finns många människor därute som längtar efter det vi har. En familj som fungerar. Det finns de som gett upp, som tror att det de har är rätt, att alla har det så.  
så vad har jag gjort för att förtjänat att må så har bra, varför har jag fått detta och inte du.? Jo det har jag nu listat och klurat ut. Jag har kysst mina grodor, jag har brutit mig ur jobbiga förhållanden. Och tillslut så fann jag mitt lugn, jag fann min plats i livet och då blev det bra. Självklart småtjafsar vi och för diskussioner. Men vi har aldrig någonsin gått så långt som att vi skulle pratat om att gå isär. Eller jo, nu ljög jag. Första månaderna va lite sissodär. Det var två världar som möttes och det blev lite kaos. Jag nyseparerad ville ha barn och hus, han bodde fortfarande hos mamma. Say no more. Det blev krock helt enkelt.
Så vem bestämmer vad en familj är för något. Nej absolut inte jag. Var och en skapar sin familj, det som ni trivs med. Så ta för gudsskull inte åt er om ni är nöjda med er familjekonstellation. Huvudsaken är att ni är lyckliga och att ni trivs. 
Men till er andra: livet är för kort för att vara olycklig! Det finns fortfarande tid till att få det man vill ha. Lycka till!

Over and out.