Jag kan se det i ditt ansikte och i din vilsna blick
Dina ögon är nån annanstans idag
Och du drömmer dig tillbaka till ett okänt ögonblick
Och i det ögonblicket, där finns inte jag

Jag vill inte att du säger hennes namn
För då gör du bara allting mera verkligt
Än så länge känns det bara som ett litet korn av damm
Jag vill inte att du säger hennes namn 

Och du säger mig att ingenting egentligen har hänt
Att det inte är så enkelt att förstå
Men jag hör det mellan raderna
Att du just har betjänt alla känslor för den du tänker på 

Men jag vill inte att du säger hennes namn
För jag vet du skulle säga det så vackert
För dina läppar skulle skälva när det ljudet smektes fram
Jag vill inte att du säger hennes namn

Du får inte, får inte, får inte, får inte gå!

Jag vill inte att du säger hennes namn
För jag orkar inte höra vad hon heter
Och jag hoppas att det bara är ett litet korn av damm

Jag vill inte att du säger hennes namn
Jag vill ha allting som vanligt
Om jag blundar lite grann
Aldrig vill jag höra hennes namn 

/Mia Skäringer