Kärleken...

Tänk att du fanns på riktigt. Efter alla grodor jag har kysst så hade jag tappat tron på att prinsen verkligen fanns. Nu vet jag. Den konstigaste av de alla, ja han jag verkligen hade svårt för. Han var du, en prins. Den bästa för mig. Mitt komplement. Visst finns det dagar då jag vill kasta dig tillbaka i dammen. Men då jag blir vilsen finns du där, din lukt, din luft, dina andetag och din trygga famn, får mig att hjälpa mig själv att bli hel igen. Du viker aldrig från min sida och det börjar kännas tryggt, jag börjar mer och mer förstå att det är så, att DU är han. Den där prinsen. Det bästa av allt är kärleken och det näst bästa är när man finner den. Inget varar för evigt, så därför är jag så innerligt tacksam för den stund jag får tillsammans med dig. Tack.
Ja tack som faan för den tiden du ger mig och att du valt mig!

                  

Over and out!


Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback