suck...

Hello darkness my old friend I've come to talk with you again....

Jaa så rasade allt igen. Är så förbannat trött på denna svaghet, denna ömma punkt hos mig. Vill bara stänga in mig, gråta, sova, försvinna, bort bort bort. Ta bort mig! Det känns som att jag svalt ett mörkt, mullrigt och energifyllt elakt åskmoln. Det kryper innombords, huvudet är tungt, det trycker över bröstet och här sitter jag och är instängd i min egen kropp. 
Men fly det tänker jag inte göra, nej inte denna gång, inte nu, det har jag ju slutat med. Så jag sitter här och andas. Snart kommer det dumma vara borta, snart känns allt bra igen, jag ska härda ut. Jag måste acceptera min smärta, min svaghet, mig själv. Acceptera denna vidriga känsla, släppa och gå vidare. Jag vill känna, men inte allt, hela tiden.                                  
                                                                                        
                                                                         
                                                                                         Over and out.
 

Permalink Livet Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Tina

Kram!

Postat av: Me

Tack du goa rara Tina. En kram är ibland precis vad som behövs för att få ett tillbaka till verkligheten igen. Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback