Jo en ursäkt sitter kanske på sin plats, jag skrev ju att nästa gång ni läser något här så är jag mamma. Men tji fick jag. Bebis vägrar komma ut och nu kliar det så pass i mina fingrar att jag inte kan motstå att skriva längre.  Idag har jag varit gravid i 41veckor + 1dag. Jobbigt? Ja.

Förra veckan gick fort, jag gillade läget och tänkte att jag är så normal. De flesta förstföderskor går ju över ett par dagar. Dessutom blev jag förkyld och fick feber, så då ville jag inte föda. Jag passade på att vila, städa, och doola lite. Så det var inte förens i lördags som jag fick nog, jag blev lurad ja riktigt sådär grundlurad. Fredagskvällen laddade den blivande pappan med ett härligt fotbad, levande ljus och pappaboken. Medans jag fixade fredagssnaxet, ananas! Jo ni förstår att det finns ett ämne i ananas som kan sätta sprätt på förlossningen, samma hormon finns i sperma och i det medlet som barnmorskan sprutar in i en när förlossningen behöver hjälp med att sättas igång. Så fredagskvällen frossade den blivande mamman och pappan i ananas. Kan väl erkänna såhär i efterhand att ananas inte är min favoritfrukt så den blivande fadern åt mer än jag och det hjälper nog inte om man vill ha igång någon förlossning. Fredag blev lördag och jag var lika sömnlös den natten som den senaste månaden. Sammandragningar som kommer och går, ljumskar som värker såfort jag vänder mig och kissnödig varannan timme.
Jorå, rockigt värre!

Men så på lördag em/kväll så började det kännas märkligt i magen. Vi satt och tittade och fyllde i det sista i vår gravidbok. Jaa vi liksom sammanfattade och avrundade graviditeten, då värkarna kom. Jag behöll dem tyst för mig själv, ville ju vara säker först innan jag sa något. Tillslut så berättade jag och kärleken sken upp, men vi behöll lugnet. Ja jag var så lugn, färdig och redo. Men det stämde ändå liksom inte, värkarna var för långa och väldigt oregelbundna och tillslut så avtog de helt. Jag blev ledsen, grät lite mot min sambos axel, frossade lite ananas och gick sedan och lade mig. En färdknäpp kanske?!
Hahahahahaha!!
Nej det var inte att rekommendera. Kul grej men nej, inget för oss!

Natten mot söndag sov jag endast 4timmar minus en kisspaus, så 3,5tim kanske. Jag var så orolig, kunde inte alls slappna av. Låg och kände efter hela natten. Ja jag överanalyserade minsta lilla spänning i kroppen. De "vanliga" sammandragningarna gjorde nog lite ondare än vanligt, eller? 
Kl.9 väckte jag sambon och jag bröt ihop, fullständigt! 
Kl.9.30 samlade vi ihop oss, gick upp och planerade dagen. Det blev en bra dag med mycket kramar och kärlek. En dag med ett sunt fokus på framtiden. 
Summa summarum: Bebis kommer när hXn är redo! Så NEJ, jag tänker inte springa i några trappor, hoppa hopprep, plocka svamp etc. Jag tänker fortsätta att leva mitt liv så lugnt jag kan, framförallt ett liv utan ananas. 
En dag i taget, ingen stress.

Over and out