Den sista leken...

För tre år sedan hände något som inte borde hänt. En ung flicka förlorade livet i en bilolycka. Hon lekte med livet så som unga stundtals gör, hon lekte men förlorade. Det kunde lika gärna varit jag för 10år sedan, det kunde kanske varit du. Men nu var det inte vi, nu var det hon. En stor tragedi för alla. Hur går man vidare när man förlorat sin lillasyster? Hur går man vidare när man mist sin bäste vän? Hur går man vidare om man mist sin dotter? Ja jag funderar och jag häpnas varje gång över hur stark människan ändå är som klarar denna sorts kriser. Som utomstående är det oundvikligt att bli berörd, ja det gör ont när jag tänker på er samtidigt som jag blir arg. Jag känner hennes vrede och ilska. Det var så onödigt och hon ångrar sig, faan vad hon ångra sig. Stackars lilla flickebarnet som lekte med livet och förlorade.

Hur kommer det sig att vissa kan leka med elden medans andra förlorar? Handlar det om ödet, är livet förutbestämt? Ja jag kan inte sluta grubbla. Handlar det om livets lott, turen, ibland så måste det finnas en ängel vid ens sida. Kanske var flickans ängel på kisspaus just då. Kanske hade hon redan bränt sina livlinor. Undra hur många jag har kvar i så fall? Stackars ängel, den har nog haft fullt upp i mitt liv. Tur att jag lugnat ner mig så att den får lite semester i all galenskap.

Det har nu gått 3år sedan flickebarnet tog sin ängel i handen och lämnade jordelivet för ett annat. Detta är mitt sätt att visa hennes närmaste min omtanke. 

Over & out!

Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: sundinska

Här tar du orden ur min hjärna iaf...oj vad jag har tänkt så här varje gång. Inte bara om just denna händelse utan flera gånger där det tycks orättvist. Varför ska en frisk människa som har hela livet framför sig inte få leva det? Och vem bestämmer vems tur det är?



Jag törs definitivt inte tänka på hur många gula eller röda kort man har innan det är kört, faktum är ju att de där korten, "livlinorna" borde vara brända, utdelade, bortkastade redan när man fyllde 15...

Så vem bestämmer egentligen? För jag tror inte att änglarna går på kisspaus... :S


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback