Fram tills ultraljudet 2/5 så var grejen i magen ett ting och tinget var en han. Neo Oscar Berg, typ. Men så den dagen berättade barnmorskan att det förmodligen, ja enligt hennes bedömning så är det en tjej i min mage. Hör på frasen igen: ”- enligt min bedömning så är det FÖRMODLIGEN en tjej.”  Men vem faan vågar tro på ett sådant uttalande. Nej, jag tror att hon ljuger!

Men å andra sidan, vem bryr sig egentligen?! Självklart så vill man ha både tjej och kille. Men eftersom det är vårt första barn, så spelar det ju faktiskt ingen roll. Såå nu kom det, nu är det här, gravidsnacket vi alla har väntat på. Jorå tillslut så trillade även jag in i gravidvärlden. Hahaha, neerå jag är fortfarande inte min graviditet. Men jag måste erkänna att jag tänker mer på den där lilla människan där inne, än vad jag gjort tidigare. Hon gör sig mer påmind nu än förut, både med hickningar, sparkar och slag. En riktig vilding! Hon ja, jaa nu var vi ju där igen. Hon eller han... Suck! Magkänslan säger mig att det är en kille eller är det min försvarsmekanism? För tänk om jag nu till 100% tror att det är en tjej och sen föder fram en kille, vad händer då? Tänk om jag blir knäpp (knäppare)? Åh herreguud, jag kan verkligen hispa upp mig för minsta lilla.

Om jag ångrar att vi tog reda på könet? JA, det kan du fethaja!
Over & out!