Jaa skriv bara, bara skriiiiv. Skit i vad du skriver, just do it.

Tänk att något så välbehövligt, ljust och lätt, plötsligt kan bli så komplicerat, svart och svårt. It sucks do be me!! Just nu i alla fall. För nu är knoppen full av ord, igen. Och ju längre jag väntar desto svårare blir själva tömningsprocessen. Faan! Så mycket tankar, så många frågor, så mycket funderingar. Inget är logiskt, allt bara snurrar. Jag är berusad av hans kärlek och mina förvirrade tankar. Vad är moral? Smärta, svek och hjärtekross. Jo jag måste fråga: - Om du kunde vrida tillbaka klockan, skulle du då göra likadant? Falska leenden, knivhugg i ryggen, jobbiga farväl med tragiska resultat. Vem är du att säga att hon älskar dig? Svart, svartare, svartast. Du sökte lycka och fann mig. Haha, sicket skämt! Jag sökte mörkret och fann dig. Vi är våra olikheter, and you complete me.

Tids nog får jag förhoppningsvis ordning på det hela, men just nu får smådelarna duga.

Over and out!