Min man/sambo/karl/gubbe är underbar när det gäller mycket. Han sliter och jobbar, renoverar hus, fixar och dolar med ved. Han har ett hejdundrans tålamod med mitt humör. Han tröstar mig när jag är ledsen. Han skrattar med mig när jag är glad. Han lyser upp den tråkiga vardagen och hans finns alltid tryggt vid min sida. Men han är fördjävlig att sova bredvid, jaa ett riktigt monster. Han skriker, snarkar och svettas. Jag bönar och ber, knuffar och svär. Nätterna resulterar ofta i att båda ligger sömnlösa. Han för rädd för att somna och väcka mig, och jag känner mig stressad eftersom jag vill somna innan han börjar med sina hemska läten. Suck!

        
Over and out