Lugn och ro...
Jaa äntligen lite ensamtid med datorn och dess underbara bokstavstangenter som man kan bilda ord med, och i sin tur forma olika meningar. Ååå så härligt! Från den lilla högtalaren vrålar Håkan Hellström – Jag är käääär i den fulaste flickan i världen... Höstregnet piskar lite mot fönstret. Jag tittar ut och ser hur en björk kämpar tappert för att få behålla sina löv. Bakom björken så ser jag en hästhage sen en väg (asfalt faktiskt), sen skog. Skog, skog, skog så långt ögat når. Vackert! Från våningen nedanför hörs snickarens såg och skruvmaskiner. Jag sitter i sängen med en ostkroksböjd rygg. Då och då rätar jag upp mig och stönar till, likt en gammal man som reser sig. Som musmatta använder jag en tidning ”svensk jakt” heter den. Runt omkring i rummet ligger det kläder, rena kläder, använda kläder, nyinköpta kläder, renoveringskläder...
Tilda vaknar från sin plats, sträcker sig och kommer fram till sängkanten. Hon tittar med sina finaste ögon på mig samtidigt som hon lägger huvudet på sne, ni vet sådär som hundar, barn och män gör när de vill något extra mycket. Hon gnäller till och lägger upp huvudet på sängkanten: - Snäääälla mamma kan vi gooosa, bara en liten stund. Självklart ska vi ha lite kvallitetsgosetid i sängen! Något som jag säkert kommer att ångra inatt när sängen är full av hundhår och grus. Men men, det är då och nu är nu.
Jaa å här ligger vi, min hund och jag. Vi har stängt in oss i ett rum. Medans kärleken är på jobbet och gör sig förtjänt av lönekuvertet. Rummet ligger längst bort i kaoshuset. Här har vi nu skapat en frizon. En zon fri från renovering. Här ska vi ligga i minst en timme till och bara njuta av att inte göra ett endaste dugg. Underbart!
Over and out!