Har ni varit med om dessa dagar då allt blir fel? Tapetsera en vägg som inte är spacklad. Diska utan varmvatten. Försöka skruva kök som tre fulla karlar lämnade. Ja jag insåg ganska snabbt att allt detta var omöjligt. Men ååå så irriterande! Och stressad ja det är jag nu. Käken värker mer och mer för varje dag och axlarna har nu dragits upp, att de närsomhelst stöter i öronsnibbarna. Om jag gråter? SJÄLVKLART! Å vet ni vad, jag skäms inte längre. Det är faan min rätt som människa att få gråta. Det är något jag kan och jag är ta mig tusan jävligt bra på det. Gött!

                         I  morgon åker han min vän, den stora kärleken.
                                          
Over and out.