Tänk vad vissa möten kan beröra. Jag träffade en granne utanfört vårt hus en morgon när jag & Tilda var på väg ut på morgonpromenaden, det sa klick direkt. Vi började prata om hans nyinköpta husbil, sen så rullade det på. Det mesta han sa hade jag varit med om och allt jag berättade nickade han inställsamt till. Vi babblade på som om vi varit bästa kompisar i flera år. Vi pratade bland annat om hundar, separationer, barn, skola och plötsligt så va vi inne på ämnen som självmord, depression, panikångest och terapi. Vi båda öppnade oss otroligt mycket, ja det var ett mycket intressant och givande möte. Det kändes så naturligt att prata med honom och jag kände mig behövd. Han berättade att han hamnat i medicinträsket. Läkarna sjukskrev och skrev ut recept på recept och han mådde bara sämre och sämre för varje piller han stoppade i sig.                                                      
                                            
Tänk att mina erfarenheter kunde hjälpa någon. Och kanske dyker jag upp i hans huvud nästa gång han sätter kniven mot handleden eller går mot en bro för att hoppa, jag hoppas innerligt det. Jag förklarade bland annat för honom att man måste gå till botten med sina problem, att han måste gå tillbaka och se vad grundorsaken till depressionen är. Han höll med om det, men hans tidigare erfarenhet av terapeuter/psykologer skrämde honom. Jaa och så kan det vara, men vad gör du om din tandläkare är konstigt och skum? Jo du går till nästa, eftersom du har så ont och du står inte ut av smärtan. Samma är det med terapeuter, det klart att det kan ta ett tag innan man hittar den rätta just för dig. Men det är värt letandet och pengarna. För det kostar att ligga på topp! :)