Vaknar. Känner mig orolig, nervös, pirrig, ont i magen. Men vad är detta nu då?  Åhnej ångest! DRET! Öppnar ögonen lite, ja jag kisar lite suddigt på klockan, den visar: 07.17. Faan va tidigt! Blundar och försöker somna om, men jag bara måste titta vad det är för väder ute. Öppnar ögonen lite och tittar ut igenom en springa i gardinen, det regnar. Blundar och tänker att nu ska jag definitivt somna om. Tittar sedan på min sambo, han spärrar upp sina otroligt vackra ögon, ler och säger: - Grattis på födelsedagen älskling! Sedan somnar han om lika fort som han vaknade. Jag ligger och stirrar upp i taket, funderar på allt som ska göras innan alla kommer. Paniken sprider sig sakta genom kroppen. Nej detta går inte längre, jag måste gå upp och börja greja. Ligger kvar lite till och funderar, grubblar, analyserar, planerar. Vad ska jag börja med? I vilken ordning ska allt göras? Vad ska göras? Hur kommer det att bli? Får alla plats? Usch det kommer att bli trångt! Finns det tårta så att det räcker? Finns det något till alla? Faan, jag har ju glömt att göra limekakan!! Sakta smyger jag upp ur sängen och ut till köket och börjar baket. Smidigt och tyst som en liten vessla svischar jag ihop kakan. Nu är jag färdig, kakan står i ugnen, det enda jag ska göra är att ställa äggklockan på 40min. Det blir alltså fyrtiostycken pip-knäppningar på den lilla högljudda manicken. Plötsligt så hör jag en lågt brummande stämma ifrån sovrummet – Är du uppe å bakar NU? Shitt jag är busted! (avslöjad)

Födelsedagen blev jättebra! Såklart :) Fina presenter, underbart doftande blommor och ett mycket trevligt sällskap. Vill passa på att tacka för alla presenter, blommor och grattishälsningar: telefonsamtal, sms, facebookmeddelande och facebookinlägg. Sicka underbara människor jag känner. Tack! U make my day!

Over and out