Hon fattas mig, fortfarande...

Du somnade så stilla, din natt blev icke mera dag.
Så tyst och stilla gick du från livet när ditt hjärta slog sitt sista slag.
Du är borta nu min älskade vän, men du fanns i mitt liv i åtta år.
Jag saknar dig och jag hoppas att tiden läker alla sår.
Du somnade så stilla, din smärta försvann.
Hoppas att du mår bra nu och jag längtar tills den dagen vi åter får träffa varann.

/LJ.200411

Permalink Poem Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback