Det finns att dagar när jag önskat att jag varit på ett annat ställe. Det finns dagar som jag önskar att jag inte funnits till. Men det finns även dagar då jag önskar att de aldrig ska ta slut.
Idag är en förvirrande dag som innehåller allt. För en stund sedan så kom alla dumma och onda tankar till mig igen. De kom ifrån ingenstans. "Det var ju inte så här det skulle vara, det var inte så här det skulle bli. Varför blir det aldrig som jag tänkt, varför går aldrig mina drömmar i uppfyllelse. Är det mina drömmar som är orealistiska är mina mål för höga och onåbara. Jag vill inte vara så annorlunda, så utanför, så konstig. Varför kan jag inte vara som alla andra, varför. Jag känner mig så vilsen och ensam. Jag vill bara vara normal!!"

Sen så vaknar jag plötsligt upp av att jag står och tokdansar, hoppar och sjunger, ja jag fullständigt vrålar till Lars Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förförligt, det kan va så bra...

Upp och ner, ner och upp. Ja det är livet mitt de! :)