Imorgon måndag ska jag till grannkommunen och skriva anställningsavtal. Så nu närmar sig första arbetsdagen, med allt vad det innebär. Nya arbetskolleger, nya elever, nya chefer och nya lokaler. Nytt nytt nytt, hua hua!! Usch, jag gillar verkligen inte nya grejer, nee jag är liksom ingen utmanerska. Rutiner är mer min grej, rutiner skapar trygghet. Men det kommer nog att gå bra, bli bra, je je dä årnersej sÄkert. Vad kan gå fel?  Haha, jaa det är mycket som kan gå fel. Jag kan ju bajsa på mig, spy på kollegerna, svimma påvägen dit så att jag kör ihjäl mig. Eller värst av allt, att de inte ska gilla mig. JaA det ska verkligen bli jättekul att börja nytt jobb :)

Men så tänker jag på min gamle barndomsfigur Alfons Åberg, ja han var och är en barnboksfavorit. I en av alla böcker om den lille pojken, så börjar han skolan. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad den heter, men jag förmodar att bokens titel är typ: ”Alfons Åberg börjar skolan”. Alfons är så nervös och rädd kvällen innan han ska börja skolan och hans pappa tröstar honom med lovorden att alla barnen är lite pirriga inför skolstarten. Senare på dagen D, så berättar Alfons fröken att hon inte sovit något för att hon varit så nervös, orolig och pirrig inför skolstarten. Och då blir Alfons glad. Jag hoppas ju nu innerligt att verkligheten är som en alfons barnbok, för då vet jag att jag inte är ensam.

Over and out!